Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1854, sida 1

återvända till Piriac. 2. Några dagar ester Gorons besök på ön Met var hans dotter Annette sysselsatt med linspinning i närheten af en dörr, som ledde till den lilla trädgården bakom huset. Hennes far hade just lemnat henne, för att gå och sammanträffa med Store Luc i värdshuset Silfversillen, och Marzou, som väntade på hans bortgång, hade knappt sett honom gå nedåt hamnen till, förrän han försigtigt kröp öfver den häck, som omgaf trädgården. — Vid det hon varseblef honom, gjorde den unga flickan en rörelse liksom af öfverraskning, men man såg alltför tydligt att denna blott var låtsad. — Jesus! Du skrämde mig, Louis, sade hon med ettsmåleende, som motsade hennes ord; är det ett sätt att komma in till folk? Hvad skulle grannarne säga, om de såge dig? — Du vet ganska väl, Niette, att grannarne äro ute på marken — svarade Louis Marzou — och du har ännu aldrig förbjudit mig att gå in genom breschen. Den unga flickan, som icke fann något att invända häremet, syntes egna mycken uppmärksamhet åt sin tråd, på hvilken hon började bita med sina små elfenbenständer. Marzou begagnade denna tystnad för att sätta sig på en pall vid hennes fötter, och han förblef der några ögonblick, försjunken i ett slags betraktande. Niette syntes bli något förlägen, och för att afbryta tystnaden frågade hon Marzou, hvart hans lille bror Jaumic, som hon sett gå förbi, begifvit sig hän. Louis svarade, att han skickat honom till Leyrat, för att få veta, om der icke funnes en båt, som dagen derpå skulle ut och fiska i närheten afön Met. . — Jag är orolig för fader Luz — tillade han — vi lemnade honom sjuk i går, och jag befarar en olycka. (Forts.)