Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1854, sida 1

Borgareoch Bondeståndets ledamöters i Konstitutions-utskottet reservation i Dechargefrågan. Den reservation, som i Konstitutions-utskottes afgafs af hr Brinck och i hvilken Borgareståndets och Bondeståndets samtelige ledamöter förenade sig, rörande decharge åt konungens rådgifvane, är en af de märkligaste handlingar, som vid riksdagen förekommit, hvadan vi anse oss böra meddela densamma i sin helhet. Hr B. yttrar: Då jag ansett det utlåtande, som det åligger konstitutionsutskottet att, efter fulländad granskning af de i statsrådet förda protokoller, till rikets ständer afgifva, böra, såsom anmärkningsanledningar mot konungens rådgifvare, upptaga åtskilliga förhållanden, dem utskottets majoritet icke funnit för godt att inför rikets ständer framställa, och jemväl i öfrigt närmare utreda beskaffenheten af rådslagen och deras betydelse för omdömet öfver styrelsesystemet i dess allmänhet, har jag uppfattat min, från utskottet afvikande mening i det förslag till yttrande, hvilket härmed såsom reservation aflemnas, för att utskottets betänkande bifogas; dervid de i betänkandet förekommande och utvecklade anmärkningar blifvit vid framställningen här nedan inskränkta till möjligaste korthet. Om det får anses tillhöra konstitutions-utskottets bestämmelser, att inför rikets ständer framlägga en utredning af de grundsatser, som af konungens rådgifvare vid deras rådslag blifvit följde, och att lemna en ledning för omdömet, huruvida dessa rådslag verkat till rikets sannskyldiga nytta, så vänder sig blicken naturligen först tillbaka till styrelsens ställning äfven under den period, som närmast föregått den tid, hvars företeelser inom regeringsområdet uiskottet haft pligt att granska. Den som uppfattat andan af de grundsatser för styrelsen, hvilka framträdde icke mindre i det högsinnade upphäfvandet af 1812 års förbud emot gemenskapen med f. d. kongl. familjen, i införandet af den lika arssrätten, i flera delar af näringslagstiftningen, i tillsorordnande af skatteförenklingskommitiön samt i propositionerna om brottmålslagstiftningen och om tullbevillningen vid 1847 års riksdag, än ock i flera andra åtgärder för undanrödjande af gamla missbruk och tillvägabringande af enkelhet och ordning i förvaltningen, undgår det icke, att redan vid början af 1850 års riksdag förhållandena visat sig väsendtligen förändrade. Med undantag af den rådgifvare, som inträdt i konungens räd, innan 1848 års verldshändelser syntes anvisa en ny rigtning åt staternas politik, hade omedelbart derefter en helt och hället ombytt konselj blifvit bildad, hvars första handlingar tycktes egnade att vilja ingifva landet den föreställningen, att den erkände behofvet af genomgripande förändringar och sin pligt att framför allt söka bereda enhögre betydelse ät folkets representation, genom att dels deri inrymma nu uteslutna medborgareklasser, dels på ett enklare sätt ordna den nuvarande bristfälliga och invecklade