Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1854, sida 1

Den 13 Ju, De yttranden, som blifvit afgisna af åtskilliga represenlanter öfver regeringens ledamöter, af hvilka yttranden några redan blifvit i H.-T. meddelade, sammanlagda med en hel mängd utlåtanden, som tid efter annan förekommit inom pressen, hafva varit af den beskaffenhet, att det börjat verkligen göra oss ondt om samma regeringsledamöter. Denna känsla af medlidande har isynnerhet vunnit styrka, dels genom erinran att desse män, efter hvad alla som känna dem intyga, äro i det enskilda lifvet mycket rättskaffens och beskedliga personer, dels vid tanken derpå, att de oskyldigtvis få klada skott för många handlingar, hvilka de kanske icke gilla, som de måhända motarbeta, men mot hvilka de ej hafva sjelfständighet och krast nog att använda det vapen, som grundlagen ålägger dem, nemligen att nedlägga sina portföljer. Så stå eller sitta de der, dessa beklagansvärda offer för en illa maskerad allenastyrelse, eller illa genomförd konstitutionalitet, å ena sidan utsatta för snubbor och onåd, om de våga komma fram med någon motsägelse, å andra sidan utsatta för den allmänna prorningen af och oviljan öfver handlingar, hvilka de sjelfva ogillat, men för hvilka de ändock få, såsom man säger, bära hundhufvudet. Denna ställning är, såsom hr Gripenstedt ock upprigigt uttalat, icke afundsvärd. — Man känner från gamla tider, att sönerna till furstar och andra förnämliga personer åtföljdes af jemnårige pojkar, hvilka emottogo aga, då den unge herren gjorde något streck, som skulle straffas, ty denne herres gerningar skulle vara sredade för allt åtai. Dessa pojkar kallades der