Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1854, sida 1

Götheborg å Rådhuset den 30 Juni 1854. il Burgmästare och Råd. (6655.: Ittranden inom riksstånden vid dechargebetänkandet. Då vår tidnings utrymme ej medgisver oss, att i sin helhet upptaga de märkliga diskussionerna inom riksstånden vid dechargebetankandet, inskranka vi oss till att meddela några yttranden af mera sramstående karakter och hvilka närmast uttrycka de åsigter i afseende å omdömet öfver det närvarande regeringssystemet, hvilka vi för vår ringa del anse rigtiga. Så vilja vi i dag ur en nummer af Aftonbladet, som först i morgon med ordinarie posten hit anländer, meddela hrr Björcks och Schwans anföranden, dervid vi blott anmärka, att under det hr Schwans synes vara in extenso meddeladt, så utgör Aftonbladets referat af hr Björcks tydligen endast en sammanträngd framställning. Hr Björck, som öppnade debatten i hufvudfrågan, yttrade, att han var visserligen för sin del fortsarande af den åsigt, att ständerna bordt begagna sig af sin rätt till skattevagran för att uttrycka sitt missnöje med Konungens rådgifvare och åstadkomma dessas asflagsnande. Men då han ej lyckats göra denna mening gällande, återstode ingen annan utväg än att begagna sig af den rätt 107 R. F. lemnar Rikets Ständer, att hos Konungen tillkännagifva det de anse rikets väl kräfva att ur rådskammaren aflägsna de rådgifvare, som enligt ständernas förmenande visat sig icke ha med nit, skicklighet och drift utöfvat sitt embete. Härvid ansåg talaren det vara hvarje representants rätt att uttala sig om systemet i dess helhet, med vidrörande icke blott af de anmärkningar som lyckats vinna majoritet inom konstitutionsutskottet, utan ock dem som der blifvit undertryckta, äfvensom att taga i skärskådande regeringens ullgoranden under pågående riksdag U:gående från dessa grundsatser, och under erkännande att en och annan bland de anmärkningar, som lyckats vinna majornet i utskotiet kunde anses vara af mindre vigt, ådagalade talaren i ett längre sakrikt anförande, att konungens nuvarande rädgifvare alldeles icke förmått göra sig reda för konungamaktens ställning till folkmakten. Salunda hafva de kränkt Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt genom den behandling som blifvit skatteregleringsfrågan till del. Vidare hafva de kränkt folkets rätt att disponera öfver statens inkomster genom åtgärderna i afseende på bergslagsstaternas ordnande o. s. v. Uii folkets rätt att deltaga i lagstiftningen bar regeringen gjort ett ingrepp genom sin förordving om hemmansklyfningen. Genom sin proposition om förändring af 61 Y regeringssormen har hon gjort ett ytterligare försok att inkräkta på ständernas beskattningsrätt. Genom propositionen om tryckfrihetsförordningens utstrykande ur grundlagen har regeringen sluwuigen gjort ett försök att fråntaga folket dess dyrbaraste rättighet, som utgör dess förnämsta värn mot regeringsmaktens godtycklighet under en svag representation. Helt annat bade förhållandet varit om regeringen låtit sitt förslag i detta hänseende åtföljas af ett förslag som åsyttat representationens förstärkande. Nagot sådant bar dock alldeles icke afnorts. Så långt i afseende på hvad regeringen gjort. Kommer derefter hvad hon icke gjort, i hvilket hänseende icke de minst grava anmärbulngar ligga henne till last. Hon har sålunda underlåtit snart sagt alla de åtgärder som kunnat vara egnade att föra fram folket på civilisationens bana. Alla de stora, sedan langliga tider påyrkade och motsedaa reformerna hafva antiugen blitoen helt och nallet lagda åsido, eller ock hafva de blifvit behandlade med en liknojahet, som tydligen utvisat att man endast haft för afsigt att komma itfån saken; så med representationsreformen, så med lagresormen, så med skolreformen. HÄ-afje försök att bringa reda i de unioniella förhållandena ha likaledes uteblifvit. Af statsrådsprotokollerna har dessutom visal sig, att rädgifvarne aldeles uraktlåtit att, sia pligt