Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1854, sida 1

Hysing, — hade så uppskakat min själ och mina sinnen att! Starka nerslidanden kort derpå angrepo mig och nedlade mig på sjuksängen. Så fort jag kom upp och vågade mig ut, var mitt första besök ställdt till er makas bostad. Men döm om min öfverraskning och min smärta, då jag vid inträdet der möttes af lilla Sigrid i djup sorgklädsel, och af värdinnan erhöll den underrättelsen att er hustru för några dagar sedan allidit omgifven af sin svåger och fru Linston, hvilka, så snart de sett henne sänkas i grafven, åter rest till Kasan. i Staels smärta var för djup att vara högljudd, eller att söka sin lindring i toma utgjutelser. Ingen hörde hur den gisslade hans själ, eller märkte hur den undergräsde hans natur, innan den bröt ut i en hypokondri, som lika mycket tärde på hans yttre som hans inre menniskas krafter. Staels tillstånd blef snart ett mål för allas deltagande. Den förr så verksamme och nitiske krigarn gick der nu, som en hamn efter en slyktad själ. Ingenting tycktes mer kunna lifva hans ande; han var som död för verlden, eller kanske rättare var verlden död för honom. I denna belägenhet, som verkligen fordrar en egen omsorg och behandling, tillbjöd den goda välvilliga grefvinnan honom, att jemte sin vän qvarstanna på Araslöf, hvilket låg inom regementets ståndqvarter, och der räkna sig lika hemmastadd och ogenerad som i sitt eget qvarter. Lilla Sigrid, som efter Ingeborgs död återkommit till Hysing och fått åtfölja honom vid hans utvexling till saderneslandet, der han hoppades att icke förgäfves behöfva leta efter milda händer att förtro henne åt, blef icke heller bortglömd af, gästfriheten på detta ställe. Afven hon blef dithämtad från Christianstad, dit Hysing fört henne, och omhuldad med det beskydd som den gamla grefvinnan räknade till sin värdighet att sprida till alla omkring sig. Här blef den lilla flickan snart en gunstling hos alla och ej minst hos Stael sjelf, som i henne trodde sig se en qvarlemnad skymt af den älskade, hvilken vid henne fästat så mycken kärlek och öfvat en moders huld-! bet och omsorger. Den lilla flickan, som nu fyllt sina elfva år, och lärt sig känna behofvet af qvinlig huldhet, lemnade emellertid Stael ofta för att söka Sophia. Då han en gång lät sin otålighet deröfver utbrista, sade hon: — Fröken Sophia är god emot mig, alldeles så, som er hustru var det; hvarför skulle jag icke då få älska henne? ALAA ky?; AQWLL—