Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1854, sida 2

Sjette förhöret angående stölden i Os gåtha Bank. Detta förhör hölls Tisdagen den 20 sistl. Juni. Till Strid och Ekström framstalldes dervid åtskilliga frågor, för att utröna hvart de ännu saknade kopparpenningarne tagit vägen, men kunde derom inga vidare upplysningar vinnas, utan forifor Strid att förneka, det han tagit någon reda på desamma. Det hufvudsakligaste, sam vid detta ransakningstillfälle förekom, var vittnessornöret med Carl Fredrik Carlsson i Aby, hvilken berättade följande: om aftonen Thorsdagen den 30 sistl. Mars hade nu häktade Sven Magnus Jonsson kommit ut till Åby, för att af sin tillämnade svärmoder erhålla ett bevis, emedan han dagen derpå skulle uttaga lysning. Då Jonsson skulle återvända till staden, begärde han att få tala vid Carl Fredrik Carlsson, som af Jonsson tillhandlat sig en sädesgröda vid Åby, samt önskat att han skulle följa honom ett stycke på väg till staden, så kunde de få samspråka, hvarpå Carlsson ingick, och hade Jonsson då, att börja med, frågat Carlsson, om han nu kunde betala honom hans fordran för grödan, hvarpå Carlsson svarade, att han icke hade så mycket inne, att han kunde betala alltsammans, i följd hvaraf Jonsson yttrade, att han kunde betala honom så mycket han hade. Efter en stunds tystnad yttrade Jonsson: ,Nu kunde jag allt göra affärer, ty jag fick i morse ett pakett med 10 å 12,000 rdr, hvarjemte han bad Carlsson komma till sig i staden morgonen derpå, så fingo de talas vid. På grund deraf, begaf sig Carlsson Fredagsmorgonen till staden och hade medtagit penningar, för att göra en afbetalning till Jonsson, hvilken han mötte på Nygatan och medföljde till hans hemvist. När de komniit in i Jonssons rum, drog han för fönstergardinerne och framtog ur sin byrå en bundt penningar samt sade, att någon afbetalning behöfde Carlsson icke göra, utan kunde han nu i stållet få låna af Jonsson mera penningar. Carlsson svarade då, att han för närvarande icke var i behof af penningar, men kunde dock icke vara emot alt låna en summa, om han slapp att betala 6 proc. Jonsson erbjöd honom då lån mot 5 procent, men Carlsson ville icke ge mer än 4, hvarpå Jonsson slutligen ingick. Da reversen skulle skrifvas yttrade Jonsson till Carlsson: ,du far icke datera reversen på någon dag efter sedan stölden begicks i Banken. och sedan han tittat efter i almanackan, tillsade han Carlsson att datera reversen den 13 Mörs, hvilket denne gjorde och fick da till låns 1000 rdr bko, hvarvid han likval framkastade en sormodan, att dessa penningar möjligen kunde vara af dem, som blifvit stulna i Östgötna Bank. Jonsson hade då svarat: ,det kan väl hända, men icke har jag varit med om att taga dem. Under tiden berättade Jonsson omständigt sina färder tillsammans med Isaksson, samt att han fått dessa penningar af honom, som drickspengar. På grund deraf yttrade Carlsson: ,Då är väl Isaksson stor penningekarl nu? Och då Jonsson derpå svarade: -ja nog har han några hundra tusen, yttrade Carlsson sin förundran deröfver, att Jonsson under sådane förhållanden icke fick mer, hvarpå den sistnämnde svarade: rja, jag skall säga ull honom derom, for det vore icke för mycket. Jonsson tillvexlade sig sedan af Carlsson de penningar, den sisinämnde medfört, för att betala Jonsson, hvarefter de följdes åt till handlanden Schambertz, till hvilken Jonsson betalade dessa penningar. Sedermera bjöd Carlsson Jonsson ned på vinkallaren, der de drucko ett glas punsch tillsammans, hsarunder de hörde andra innevarande personer samtala om Bankstolden, och att Strid misstänktes att hafva föröfvat den. Då Carlsson och Jonsson tillsam