vVära utlamasRa DotfftH1ODBRAU 10111114111( 111 11017479 2 geringar och hof åter kunde komma på en ganska vänskaplig fot, hvilket vore så mycket mera af vigt, som dessa förhållanden till följe af Kossuths besök och agitationer samt af Smyrna affären blifvit något rubbade. Det är säledes nästan otvifvelaktigt, att såväl nykterhetsifrarne, som alla de ängsliza sinnen, hvilka, i händelse af kossuthska principernas antagande, redan i andanom se kosackerne vattna sina hästar i Ohio och Mississippi, skola gifva sina förenade röster at ,Barnum, den Store och , Tom, den Lille. Så insann sig då hr PhiutaBarnum jemte Alleghanny-sångarne och andra notabiliteter från ,gycktareoch komediantverlden på nykterhetsmännens sammankomst såsom magnetisk hufvudtilldragningskrast. ,Puffarnes Napoleonstrålade i full glans, men han förmådde ej uppvärma de närvarandes hjertan till de så nödvändiga klingande bidragen. Spehulationen misslyckades. Sannolikt kommer Barnum att äter upptaga sina legitima affärer med Tom Tumb, sjöjungfrun, apburarna och ormlådorna, då han mäste hafva öfvertygat sig om att dessa äro indrågtigare än nykterhetsföreläsningarne; ty ehuru Barnum icke är litet plågad af ärelystnad att uppträda såsom statsman, så alskar han dock uppenbarligen dollars icke mindre än ära. Dessutom måste han frukta att såsom nykterhetspolitiker blifva fördunklad af andra större personligheter, sedan Sam Houston, hvilken förut, då han ännu var hjelten af San Jacinto, icke kunde få sin grogg stark nog. nu, i hopp att erhålla de östra theeoch vattendrinkarnes röster, såsom en glänsande komet plötsligt visat sig på nykterhetssakens sirmament. Guvernörsplatsen i Connecticut tillfredsståller dock ej mera Barnums årelystnad, emedan den icke är indrägtig; ty hans förnämstegGud förblifver allt framgent Guden Dollark. Under det han hvilar på sina penningpåsar, erubblar han oupphörligt på huru han, genom anskassande af markvärdiga sällsyntheter, skall kunna locka allmänheten in i sitt museum. Hans annonser fylla ständigt alla tidningars spaher, hans jätteafsischer anslås ännu alltid vid alla gathörn, hans skaror af rikt klädda gossar, med de ofantliga, vid långa stänger fästade programmerna, tåga dagligen genom Newyorks gator, och hans pull-vagn, öfverallt besatt med programmer, köres med tjugo hästar genom staden, och i densamma sitter hans musikkorps och lockar med sin bullrande musik folket ut i dörrarna. Som bekant är, gjorde han sin första hufvud-kupp, meddelst hvilken han grundlade sin stora närvarande förmögenhet, genom inköp af 20 stycken vilda oxar, dem han förde till Hoboken, midt emot Newyork, och af ägaren till de öfver Hudsonfloden emellan Newyork och Hoboken gående färjebåtarne, hyrde dessa båtar på några dagar, så att han ensam och för sin egen räkning besörjde öfverfarten emellan båda dessa platser. Derpå förkunnade Barnum genom ett jätte-program den skådelystna allmänheten i Newyork, att en stor buffeljagt skulle ega rum vid Hoboken. Jätteprogrammet hade följande lydelse: Fritt! Ctan betalning! För fatet! Tjugo åkta bufflar, nyligen fångade på vesterns prairier, komma att jagas af vuda Indianer på vil da håstar. Represenlationen kostar endast sårj penningarne. Dessa färjpenningar hade Barnum fördubblat. — Och se — Newyorks befolkning strommade afver Hudson för att betrakta det alldrig förr sedda skadespelel. I tre dagars tid gjöt sig den lefvande strömmen öfver vattensrömmen ull Huboken. Der såg man de 20 bulfeloxarne, jemte ett du-sin uti indianfärgade trikoter klådde newyorker-dagdrifvare fredligt bredvid hvarandra. Publiken knotade och harmades öfver puf fen; men Barnum hade en oerhörd summa sårjpenningar i fickan och log i mjuss. Efter detta lyckliga kop gick Barnum allt längre och längre, och lockade publiken med äs na äkta, nya uppsinningar inom puffarnes område. Det skulle blifva alltför vidlystigt att följa honom på alla dessa vägar, hvilka förde honom till sit mål och till penningar, der ban än förevisade en svartullig häst från Klippbergen för de nytikne Newyorkarne, hvilka icke hunde vådra, att det var en vanlig rapp (svart häst med krulligt här), ån lät den laurogna allmänheten, uti ett stort glas sylldt med sprit, skåda general Santa Annas i slaget vid Buena Vista afskjutna ben som förut tillhört Gud vete hvilken kropp, och dylikt mer. Då Jenny Lind var engagerad af Barnum, begagnade han sig af dittills obekanta lockelsemedel. Annons på annons i alla tidningar, den ena artikeln efter den andra, biografier och anekdoter om henne voro tidningsläsarnes dagliga bröd. För det bästa poem till hennes emottagande, och för den bästa musikaliska komposition till hennes ära, utsatte han pris. En JennyLinds-hårbalsam måste fabriceras, och Barnums närmaste granne, hattfabrikören Genin, måste från taket till marken utstoffera sitt bus med jätte-programmer, försedda med orden: Jenny Linds-hattar. Inträdeskorten till den första representationen af den Åsvenska näktergalenx, som i stället för mjölmaskar slukade dollars, stegrades ända tull 780 dollars. Phineas Barnum var således under Lindska engagementet en verklig doltars-slukare! ty den menniskoström, som hvälsde sig in i hans museum, liknade dagligen Israels barns tåg utur Egypten. En sådan makt har puslarne i Amerika. Lefve pufsarne! och puslarnes furste i Amerika Phineas Barnum! Såsom hufvudbefordringsmedel för hans rikedom uppgifver han sjelf de i de offentliga bladen ständigt förnyade annonserna: genom dem förvårfvade han på 12 år en million dollars. Jag tillstår öppet — skrisver han sjelf — aut jag för min lycka mera har att tacka den offentliga pressen, än alla andra orsaker tillsammanstagna. Homövpathiskt användande af annonser anslär ej särdeles mycket, likt ett alltför svagt kräkmedel göra de oodt, utan alt frambringa någon verkan. Nej, skrif många recepter. och verkan deraf skall snart visa sig och blifva varaktig. Man bör aldrig vara snål med annonser! Den som påstår att han icke har råd att påkosta annonser, påstår med detsamma, att han icke har råd att göra affärer. I Amerika, der hvar och en läser tidningar, måste den vara en stockfisk, som ej inser, att en tidning år den mest högljudda och våltaliga tunga, med hvilken han kan tiltala den publik, ibland hvilken han söker sina kunder. Antag blotta skenel af en affär, och verkligheten skall ej uteblifva. Bonden utsår sin säd, och medan han sofver, växa både hans korn och potates. Precist så förhåller det sig äfven med anonserna. Under det att ni sofver, äter eller sysselsatter er med edra kunder, talar er tidnings annons med 100, ja 1000 personer, af hvilka ni ej är känd förut, och hvilka icke veta eller måhän