afton ånyo förgått sig, enär han då omkring kl. 10 på aftonen på Tyggårdsgatan öfversallit och slagit lärlingen Johan Börjesson, utan att denne gifvit någon anledning dertill. Inkallad i polisen att härför ansvara, blef Andersson mot sitt nekande, likväl slutligen förvunnen att ha betett sig mot målsegaren på sätt angifvelsen innehöll, hvadan svaranden fälldes att böta 13 rdr 40 sk. bko eller, om han saknade tillgång härtill, afstraffas med 12 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Anna Cajsa Svensson, känd under namnet Hussar-Ånna, en af dessa qvinnor, som fardagarne besöka salutorgen för att tömma nästans fickor och plundra bönder på smör och ost, har omsider, sedan hon länge drifvit sin kommers på Kungstorget, en af dagarne blifvit gripen på bar gerning, just som hon ransakat en bondkarra, der hon annammat ett knyte med diverse specerier och några bomullsdukar. Vid förhör bärom i polisen erkände bon tillgreppet, men bedyrade under många tårar att hon skulle aldrig göra så mer, helst hon icke tillförne burit sig så illa åt. Afsieten härmed var naturligtvis att få vara på fri fot. Det upplystes imellertid att hon för icke längesedan varit antastad för tillgrepp. af smör, då hon tilläts att åtnjuta friheten. Denna gången slapp hon derföre icke så lätt, ty hon förpassades till häktet och målet remitterades. — Drängen Johannes Andersson, i tjenst hos bagare Sandegren i Kongsbacka, dömdes den 26 Juni i poliskammaren till 16 rdr 32 sk. bko böter, eller 3 veckors häkte, för det han på allmänna vägen vid Galgkrogarne genom häftigt och vårdslöst körande öfverkört qvinspersonen Susanna Pehrson, som deraf erhällit flera åkommor; och ålades Andersson derjemte att godtgöra gumman Pehrsson för sveda och värk med 10 rdr bko. Z Pålitlig vaktkarl. Natten till den 21 Juni ha tjufvar helsat på uti 3:dje våningen af ett magasin i en af hamnegendomarne vid Smala vägen i Masthugget. Uti magasinet förvarades råg, tillhörig bagaremäst. J. E. Reuterfeldt, deraf tjufvarne, så vidt ännu är kändt, lära medtagit 3:ne säckar. Då stölden blifvit begången inom öfverpoliskonstapeln Göthes distrikt, inträffade snart hvad man kunde vänta, eller att tjufvarne icke länge skulle vara i säkerhet, utan af honom blifva upptäckta. Redan den 26 dennes inställde Göthe i polisen till förhörs undergående arbetskarlen Olof Svensson, förut straffad för stöld. Till samma dag var äfven arbetskarlen Carl Andersson, som nämnde natt haft vakten vid Höglundska saltfabriken i samma hamnegendom, inkallad, för att i målet höras. Olof Svensson, tilltalad för delaktighet i stölden, smorde derom ihop följande tjufhistoria: af en kamrat, hade han den 20 på aftonen blifvit anmodad att på natten biträda honom med transport af några säckar. Ehuru han samma dag hört kamraten klaga öfver penningebrist, hvadan han också misstänkt att det kanske icke kunde hänga alldeles så riktigt ihop med den proponerade nattliga expeditionen, hindrade detta honom likväl icke att åtfölja kamraten på utsatt tid, då denne medelst en mot väggen upprest stege ingick genom en till magasinet öppen stående lucka. En stund derefter nedkastades 3:ne säckar, fyllda med råg, till Svensson, som blifvit stående på gården. Derefter hade båda ingått i saltfabriken till Carl Andersson, som de kändt någon tid, för att anmoda honom njelpa dem bort med säckarne, hvilken begäran A:n äfven efterkommit, ty ban hade biträdt dem med att få säckarne öfver ett plank. — Hygglig nattvakt. — Sedermera hade Svensson och kamraten transporterat rågsäckarne uti en båt till Surte, der kamraten tagit hand om dem, hvarefter Svensson med båten återvändt till staden, utan att ha åtnjutit det ringaste för all denna möda och besvär, följaktligen hade han ingen del i stölden. Carl Andersson, som hade nattvakten i saltfabriken vid stöldens föröfvande, afgaf en lika trovärdig förklaring, hvilken förorsakade honom mycket bråk, för att få den någorlunda sammanhängande; den lydde så här: ifrågavarande natt hade Svensson och en karl, som af A:n voro kände, inkommit i fabriken och ombett A:n att hjelpa dem fort med några säckar, men A:n som misstänkte dem för att icke vara stadde på rätt väg, afrådde dem från dylika företag, hvarpå de aflägsnade sig, men en stund derefter infonno de sig åter, då Am lät öfvertala sig att gå med dem. Han såg då 3 säckar vid ett plank nära elfven, hvilka A:n, på vännernas begäran, hjelpte dem att så öfver bplanket. Hvarthän Svensson och hans stallbroder sedermera begåfvo sig, eller huru de bekommit säckarne, derom hade A:n icke någon kännedom. pålitlig nattväktare, tjusgods! Överpoliskonstapel Göthe anmärkte nu, att Arn troligen icke vore så fsremmande för företaget, som han ville låta påskina, enär Göthe hos Arn anträffat något mjöl, hvilket Å:n först uppgifvit sig ha köpt af en bonde, men sedermera, då Göthe sagt sig vilja taga reda på bonden, hade A:n vidgått att han tillbytt sig mjölet mot en half tunna salt af Svensson. Tillika hade Andersson yltrat, att han sett då Svensson och dennes kamrat uppgått på stegen till magasinet. Några vittnen hördes derefter, af hvilka isynnerhet en piga, boende i samma egendom, midt emot magasinet, hade sett huru hela stolden tillgått. Fyra karlar, deraf tvenne i skjortärmarne, hade deltagit häruti. En som hjelper tjufvar åstad med af dem bade nedkastat säckarne på gården, hvarefter dessa blefvo bortsörde. Hvilka dessa personer voro, det kunde hon likväl icke upplysa, enär hon icke kunnat skönja deras utseende; men en af dem hade sedermera ingått i Höglundska fabriken. Undersökningen uppskjöts till annan dag, och Svensson affördes till häktet. — Den siste af gamla polisstammen i Majorna, konstapeln vid nuvarande poliskåren derstädes, N:o 50 Hypenette, begärde och erhöll i fredags afsked. Förmodligen tänkte han som många före honom: bättre alt förekomma än förekommas.