Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1854, sida 1

——:— — — — — Med gladje och tillfredsstallelse kan betrak taren skåda, huru, i detta asseende, de enski de bemödandena i vårt kära sadernesland föl och begagna denna anvisning af skapelsen. ( nekligen gå de i det enkilda lifvet ut på, a förbättra och föröka, att bevara och föräd och bereda goda skördar åt efterkommande och man upptäcker lätt, vid åsynen deraf, a lyckligtvis drifkraften dertill utgår från en Il dande makt, hvars vilja ej brytes af tillfällig hinder. Men icke lika uppmuntrande är betraktar det af verksamheten i vårt offentliga lif, i, or man så får kallla det, statslifvet. Der följas naturens anmaningar. Inom det området kun de man nästan tro, att samma makt, som nec lagt hos menskligheten fröet till fortgåend förökning, förädling och förbättring bjudit ,so len att stadna i sitt lopp; så vida man ej såg för sina ögon huru det är vissa mensklig krafter, som, förvillade af maktbegär, fördoma och inbillade fördelar, vålla de, strider, hvilk försvåra och ofta alldeles förhindra den utbile ning af samhällssormerna, som utvecklingen a sjelfva folklifvet gör till vilkor för en allmär nare lycka och trefnad. Så nödgas man nu fråga, vid tidpunkten d midsommarsolen börjar sitt återtåg: hvad ha väl af våra lagstist. och styrande statsmakter bli! vit uträttadt, sedan solen i sista vinter-solstån det i tre dagar stod stilla, liksom tvekande or hon skulle fortsätta ett lopp, som för mensk liga samhallena så ofta, under långa tider va rit onyttigt eller illa begagnadt? Hvad hop kan väl folket ega af de skördar, som des arbete väl borde varit ämnadt att bereda å landet, i framtiden? Komma dessa väl mäng den tillgodo; eller skola de, såsom nästan all tid hittills, blott delas af några få? Äro de eg nade, att erhjuda ett rikare, ett bättre utsäd åt den tacksamma sadernejorden, eller kunn de blott lemna några grannlåts-vexter, att för e kort tid gifva prydlighet och en skenbar frukt barhet åt densamma, under det, att hon utsu ges af dessa onyttiga rötter ? Det är ej lika lätt som önskvärdt, att kun na på ett tillfredsställande sätt besvara dess vigtiga spörjsmål, och dock utgöres måhända de största svårigheten deraf, att man vid försöke genast tycker sig finna att allt visar sig s misströstande. Ösverskåda vi riksdagen, rege ringsmaktens propositioner och sorslag, de brokiga samlingen af solkrepresentanternas mo tioner, andan i utskottens betänkanden och riksståndens, uti nästan alla vigtigare frågor, än nu blott såsom förberedande fattade beslut, s låter allt frukta, att resultaten af densamm blifva sämre, att ej säga rent af olyckligare, äl dess närmaste föregångare. Liksom den anda hvilken 1809 för ett ögonblick lifvade riket ständer, och de löften, de förhoppningar, son då konung och ständer gåfvo åt nationen, i så många fall öfvergåsvos vid de den påföljand riksmötena; liksom 1823 års lagda grunder fö förbättringar i åtskilliga delar af vår förvalt ning, vår statsoch allmänna hushållning, våt statssinans, o. s. v. vid 1828—30 årens riks dag nedrefvos, likaså har 1840 års återvakna de intresse för de länge önskade reformerna national-representationen, i styrelse-formerna, ge, emedan man sade mi2 att en smed skull: