samma, om ej stora verldshandelser göra det oundvikligt. Vi behöfva icke genomgå detta halfårs riksdags-sörhandlingar, för att i minnet återkalla bevisen härför. Enhvar, som det rin gaste följt med dessa, har säkerligen längesedan insett sanningen häraf. Hvem erinrar sig ej huru, sedan ständerna redan i riksdagens början emottagit propositioner, som på samma gång fordrade hittills oerhörda förokningar af såväl ständiga, som utomordentliga anslag, och i följd deraf soranledde ett lika våldsamt som outsörbart förslag, att från folket söka, under föregifvande af bränvinförbrukningens beskattande uttvinga många millioner årligen i beskattning, året börjades med beviljandet af stora anslag och kreditiver till uppfyllandet af fordringar, hvilkas behöflighet hvarken var ådagalagd eller ändamålen med desamma bestämdt uppgilne. Likaså lärer väl ingen förbisett syftningen af regeringens försök att inskränka representationens rätt i tullbeskattningen, genom dennas försättande i ett slags grundlags helgd, men att deremot betaga tryckfrihetslagen denna garanti: försök, som I visserligen misslyckas, men som likväl blottat bemödandet att skydda ett för det allmänna olyckligt prohibitiv-system och försvaga folkets vigtigaste och dyrbaraste rättighet: yttrandefriheten och offentligheten. Huru hafva dessutom frågorna om skatteförenklingen, om tulltariffen, om allmännaoch bränvinsbevillningen, om skjutsoch post-väsendet, m. fl. blifvit behandlade, och visar det ej tillräckligt, ehuru de och de flesta andra vigtigare frågor ännu befinna sig i ett oafgjordt skick, att de redan vid de förberedande besluten äro så bortfuskade, att ingen möjlighet mera finnes, att vid denna riksdag komma till något nyttigare och rättvisare. Lika sådant är förhållandet, med få undantag, i afseende på de ganska obetydliga lagoch hushållningsfrågor, hvari beslut ännu fattats, eller som hvila på riksståndens bord; och nu nyligen har det visat sig, att de enskilde intressena veta att fortfarande tillkämpa sig fördelar, i fråga om bankväsendets och den allmänna lånerörelsens ordnande. Snart skola vi se, under två ständs ilriga strider emot de andra två, den betydelsesulla frågan om rådgifvarnes ansvarighet förfalla, den extra statsregleringen betaga de skattdragande allt hopp om lindring eller rättvisare fördelning af deras bördor, samt utsigten att åter få någon möjlighet beredd till en framtida representationsförändring, nationen betagen. Så föga tröstande är den närvarande ställningen af våra inre angelägenheter; och icke tröstrikare är återblicken på de yttre, under det slydda halfåret. Vi vilja ej hårdt bedöma den hittills följda neutralitets-politiken, ty vi medgifva, alt för en mera storartad, i mensklighetens stora intressen och för de begge förenade rikenas framtid mera betryggande politik fordrats kraftfullare, beslutsammare och framförallt uppriktigare och ihärdigare karakterer, än de som nu hafva ledningen af våra öden. Tre månader hafva dock snart flytt, sedan en verksammare roll kunnat antagas, och med den en stor förändring i striden för rättstillstånd, civilisation, kultur och industri, i hela vår verldsdel, kunnat åstadkommas. Följden af vår tillbakahållande politik, visar sig redan i de lidanden, som öfvergå det vidsträckta och för våra minnen kära land, hvilket kunnat beredas en vida tryggare och hoppfullare ställning, om det af våldet framkallade kriget genast förts in i nästena för den råa despotism, som will undertvinga allt hvad menskligheten har dyrbarast: frihetens och upplysningens ädla krafter. En dyrbar tid har försummats, hvarunder verldsfiendens krafter kunnat ännu mera uppbjudas; och snart erbjuder honom höstens, i det inre fredligt bergade, skördar nya krafter att trotsa yttre anfall och undertrycka öfvervaldigade solkslag. Vi veta rätt väl, att denna olyckliga liknöjdhetspolitik vida mera bör förebrås mäktigare staters styrelser, än vår, och vi hafva ej heller framhållit detta, som en svårare beskyllning emot den, då hon för en sådan högsinnad och verldsvigtig handling hufvudsakligen hade att räkna på ett folks krafter, hvars tänkesätt och mod hon, ehuru visserligen alltför oriktigt, bedömde efter dess ståndsfördelade representanters svaghet, att lofprisa betänksamheten och den ljufva overksamheten. De underrättelser vi nu nästan dagligen erhålla från Finland, utvisa fortgående lidanden för det finska folket, och förstörelse, i synnerhet af kuststadernas egendom och välstånd, och man ser ej något snart slut derpå, då vestmakternas flottor svårligen kunna företaga hufvudanfallen mot de stora ryska flottstationerna, förr än de betryggat sig om att icke lemna tillfälle åt de för dem så farliga skärgårdsflottorna, att hindra deras genomgång mellan de långa kuststrackornas holmar och skär. Hvad de nordiska sjömakternas skärgårdsllottor redan nu hade kunnat i det afseendet uträtta, är ej tvifvel underkastadt. I