Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1854, sida 2

Fälttygmästaren Ness har, enligt en telegrafdepesch från Wien i ÄIndep. Belge, utnämnts till högsta befälhafvare för den vid turkiska gränserna sammandragna armk. Under honom kommenderar erkehertig Albrecht i Siebenbärgen och saltmarskalk-löjtnant Schlick i Gallizien. Franska Monitören bestyrker, att traktaten emellan Österrike och Turkiets undertecknats i Konstantinopel d. 14 dennes, men meddelar ingen närmare upplysning om denna traktat. Ånnu svafvar man i mörkret i afseende på rätta betydelsen och systemålet af densamma. En pariser korrespondent i PIndep. Belge tror sig med sullkomlig säkerhet kunna angilva dess innehåll sålunda, att Österrike förpligtar sig att undsr alla omständigheter låta sina trupper inrycka i Donaufurstendömena, i fall Ryssarne icke utrymma dem, för att i förening med Turkar, Engelsmän och Fransmän sördrisva dem darifrån, men i fall Ryssarne gå tillbaka öfver Pruth, för att besätta furstendkmena tills en slutlig fred slutats. Deremot skulle, enligt en depesch i Times, traktaten bestämma, att Österrike, för det fall att Ryssarne icke godvilligt utrymma furstendömena, skall taga sådana åthärder som synas det nödiga för uppnåendet af dess mål. Enligt denna version skulle alltså Österrike ej bafva förbundit sig att hjelpa till att med våld utdrifva Ryssarne ur furstendömena. Vi för vår del äro mera benägna att antaga den senare, än den förra versionen för riktig. J. des Dchats har rörande mötet i Teschen en märklig artikel, som synes vara grundad på diplomatiska handlingar. Osterrikes kejsare vudsakligen för att öfverlägga om sin hållning verlaganingar blef, att noter skickades till St. Petersburg (den preussiska genom Manteuslel), hvari czaren i särdeles bevekande ordalag uppmanades att utrymma Donaufurstendömena och samtycka till fredsunderhandlingar på en kongress af de 6 i or. frågan intresserade makter. Inginge czaren härpå, förbunde sig Österrike och Preussen att, genom sin bemedling, skasla honom en hederlig fred. Det är i det hela ingenting nytt som J. des Debats meddelar, men den bestyrker den åsigten, som vi ock tro vara fullt riktig, att för allt hvad Österrike nu gör i orientaliska frågan ligger den hemliga önskan till grund att rädda czaren ur den afgrund, hvari hans halsstarrighet störtat honom. För denna vänskapstjenst tänker det, enligt J. des Debats, ej på någon annan ersättning, än Donaumynningarnes fullkomliga öppnande för dess handel. Franska Monitören meddelar texten till den not, som Bambergerkonferensen aslåtit till preussiska och österrikiska kabinetterna samt förkunnar, att dessas gensvar assändts d. 16 och att deri förklaras (hvad vi redan veta), att Apriltraktaten icke kommer att underställas förbundsförsamlingen i Frankfurt, utan för det fall att majoriteten ger tillkänna sin afsigt att utan förbehåll biträda densamma. Nästan alla europeiska stater äro under dessa bistra, krigiska tider i starkt behof af pengar. Det ryska statslånet omnämndes i går. Ytterligen erfara vi, att österrikiska regeringen nu äntligen efter många öfverlåggningar beslutat att göra ett lån på 400 millioner floriner; 80 mill. årligen under loppet af 5 år till alpari kurs och 5 4 renta, erlagd i klingande mynt. Engelska regeringen har kontraherat med bröderna Rothschild om 2 mill. K. Slutligen har nu belgiska regeringen med samma penningehus, belgiska banken och Societe generale (ett aktiebolag) afslutat det statslån på 27 mill., hvartill kamrarne 1 fjol gåfvo sitt bemyndigande. Parma i Italien har lemnat ett nytt bidrag till hofrens mysterier. Såsom man torde erinra sig blef den der regerande hertigen för några månader sedan lönnmördad. Man sades sedermera hafva kommit hans mördare på spåren och en domare var förordnad attleda ransakningen. Den 12 dennes har denne domare, på öppen gata och midt på ljusa dagen emot Ryssland. Resultatet af monarkernas öfoch Preussens konung hade detta möte huf