Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1854, sida 2

— —— —— —————— — (Insåndt.) odlaren i bergsbygden. Minnesteckning från norra Wermland. ) Jag mins en gammal man med silfverhåren, Som rastlöst verkat under lefnadsbanan; Af ödemarker blefvo blomstergårdar Och der, som björnen fordom valt sitt ide, Och der man hörde ugglors skrän om natten, Der hälsa menskor vänligt nu hvarandra, Och gyllne skördar gunga uppå filten Och rika hjordar beta uti dalen Och herdens ton i ljusa sommarqvällen Ett vänligt echo hör från nordens fjällar. Så menskokraften här kan allt förvandla, Men äfven denna kraft en gång förlamas, Såll derför den, som rätt begagnat tiden Och noga räknat alla dagens timmar, Han är så lugn, så trygg i qvällens stund, När döden bjuder till en evig hvila. Så var den gamle. Bort i djupa skogen Han rest sin hydda. Hundraära tallar Med sina kronor skymde solens strålar Och vandrarns fot en gångstig knappast fann Emellan sten, moras och vilda törnen. Men för hans vilja allting måste vika. För bilan föllo snart de höga träden Och stenar brötos, hela trakter röjdes För rika skördar af hans jättearm. Och då blef ljust och gladt kring denna hydda, Och söderns sångarskaror vigde våren Och möttes der af nordens naktergal. Så löste ena året af det andra Och ständigt flera foglar uti våren, Och ständigt flera blommor uti dalen Och ständigt rikare de gyllne skördar, Som bergades af tacksamhaten in. Men ständigt också mattare blef kraften, Och ständigt blomman ljusare på kinden ) Minnesteckningen är författad öfver brukspatron och riddaren Anders Lyrholm, som afled på Wägsjöforss d. 18 Jan. 1854, 71 år gammal, och hvars minne för god och nyttig verksamhet skall länge lefva i nang hvon