Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1854, sida 1

beror på er egen skyndsamhet. Ni måste blott antaga någon förklädnad, som kan dölja ert rätta utseende och er gestalt. — Och min hustru? — Och Stael räckte armarna mot Ingeborg. — Stael, — sade hon och sjönk i hans famn — du finner mig icke så oförberedd som du tänker. Din befrielse har någon tid varit målet för alla mina tankar och önskningar. Furst Gagarin kan intyga det, och sjelf skall du finna bevis derpå. I Hon berättade nu det förslag hon uppgjort och de förberedelser hon vidtagit. — Och jag skulle kunna slita mig från ett hjerta så fullt af kärlek? Jag skulle kunna lemna dig ensam åt faran? — Faran för mig är ingen. Czarens grymma dom kan ej drabba qvinnorna, — sade Ingeborg. — Och om er maka behöfver en beskyddare här, tillåt mig få försäkra er att hon skall finna den i mig! — sade Aslexander. — Nej. jag kan icke förmå mig dertill! Min furste! — Och Stael vände sig till Alexander: — Ni sjelf är make. Säg, skulle ni kunna slita er från ett hjerta som visade så mycken kärlek, som så glömde sig sjelf för er? Alexander drog en suck i stället att svara. Ni svarar ej! Det säger mig nog. Ni gillar mig, ni förstår att jag icke kan handlat annorlunda. Ni förstår ju ock att min tacksamhet icke derför är mindre? — Stael, — sade Ingeborg och föll honom om halsen. — Det är icke mannen som får tala detta språk; det är icke han Isom får öfverlemna sig åt hjertats veka känsla. Han var foIsterlandets son innan han blef make och fader; hans äldsta förbindelser tillhöra detta, hans pligter till det äro de heligaste, emedan dess frihet, dess frid och frejd är det bästa arf han kan lemna sina söner. Skulle det lif jag bär under mitt hjerta någonsin lära sig att älska Sveriges dyra jord, om det bland dess stora, allt uppoffrande försvarare fåfängt skall söka sin faders namn ? Skall det kunna vörda den kärlek som förlamat hans fosterländska kraft, eller älska den moder, för hvars skuld han gjorde sig till sjelfmördare? Skall jag icke sjelf en dag nödgas förtiga för det fosterlandsmannens pligter, för att skona det för den rodnad, som jemförelsen med dess faders hand lingssatt skall uppkalla på dess kinder? — Håll upp Ingeborg! Du har segrat.