Halva 11, YIU ULL I UCLCSUR I SRUVIAU, IURU 1j:umIT CE närvarande flera än 70 å 80, och dessa företedde under sitt hvardagslif en rätt sorglig bild. De voro trasiga, temligen smutsiga, till största delen fula och med obehagligt uttryck i blickar och hållning. Det var såsom såge man här en hel annan menniskostam än vår vanliga. Sannerligen en kraftig maning för dem som något förmå, att rengöra dessa varelser, att tända en gnista af kärlek och ljus i deras förvildade väsenden! Man behöfver ej resa till Afrika eller Asien, för att ha tillfälle till en missionsverksamhet, Den 2:a eller lägre flickklassen, äfven kallad läsoch spånadsklassen, har ett rymligt rum, försedt med inventarier af 8 å 10 dubbelspinnrockar, af hvilka dock ingen, vid besök i skolan, var under bruk. Också visade det sig, vid examen, att flickorna voro ganska litet öfvade i denna konst. Detta måste väcka förundran, då undervisningschemat upptager 12 å 14 timmar i veckan för denna handaslöjd. Man kan sätta ifråga, huruvida spånad är numera, då sabriksspinningen tagit alltmer öfverhanden, nyttig och nödig att lära. Men då borde man ändra skolans plan efter dessa förhållanden och t. ex. i stället för spinning införa väfnad, deri man känner, att handaslöjden ännu kan fullt täfla med fabriken. Likväl synes oss spinning ej böra förkastas, emedan det är en sysselsättning i hemmet, som alltid gifver någon förtjenst, särdeles om den uppdrifves till större färdighet och skicklighet på dubbelspinnrocken. Men hvarföre försummas då denna slöjd ? — Undervisningen i afseende å själskunskaper är, såsom nämndt är, i denna klass inskränkt till innanläsning, något skrifning samt katkes och kristendom. — Det vill synas oss, att derest, såsom sig borde, färdighet i innanläsning gjordes till villkor för inträde i denna klass, så borde innanläsningstimmarne, hvilka äro omkring 10 i veckan, ägnas dels åt räkning, dels åt historie och geografi. — Matrikeln upptager för denna klass 39 barn, af hvilka dock, vid besök i skolan, icke halfva antalet var närvarande, oaktadt de flesta erhålla mat. I den första flickklassen, äfven kallad syklassen, voro, i det ganska rymliga och ljusa rummet, endast ganska få flickor närvarande, men dessa sågo ganska hyggliga ut. Här läres hufvudsakligen söm, slätoch skjortsöm, icke kladessöm. Det hela såg, vid besök i skolan, något öfvergifvet ut. Man klagade ock, att flickorna numera ej stanna qvar i skolan, emedan de så fort som möjligt söka sig in vid fabrikerna, något som är ganska förklarligt, då de der erhälla arbetsförtjenst. Men så mycket bättre skulle de få kunna undervisas. Vi befara dock att detta ej inträffar. Vid examen förhördes flickorna ej i räkning, oaktadt detta ingåri undervisningen för denna klass; icke heller sunno vi några skrifböcker af flickorna framlagda. Historie och geogrosi äro ej ens upptagna såsom undervisningsämnen. Ett betydligt bättre skick företedde slöjdafdelningen, beräknad för icke mindre än 30 gossar. Ordnade och propra logementer, snygga kläder och en enkel men god mat visade att allt var gjordt för deras kroppsliga behof, och vittnade om den mans, hr E. G. Lind: ströms, oförtröttade vaksamhet och nit, som man har att tacka för denna nyttiga afdeluing af skolan. I verkstäderna herrskade ordning och flit och de utförda arbetena, af hvilka en del försäljas, röjde en god förberedelse för de yrken, åt hvilka ynglingarne sedermera skola ägna sig. Vi beklaga att dessa yrken äro inskränkta till blott smide och snickring. Eljest synes det oss, att om tillgångarne en gång komma att medgifva en utvidgning af slöjdafdelningen, man borde upptaga äfven t. ex. sadelmakeri, skomakeri och skrädderi, hvarigenom äfven för dessa yrken förbereddes unga arbetare, som utom sin yrkesskicklighet också förvärfvat en smula af allmän medborgerlig bildning. Den egentliga förståndsbildningen i denna klass är inskränkt till 12 timmar i veckan, en tid, som visserligen är något inskränkt, men som dock medgifver ganska mycken undervisning, derest den med flit bedrifves, särdeles som läraren här har full kontroll öfver lärlingarne och kan hafva dem aila vid alla tider närvarande. Vi hafva redan omnämnt de brister, som examen i detta fall företedde, i afseende å undervisningen i geografi, linearteckning och skrifning. bå vi hoppas att dessa brister skola för framtiden afhjelpas, vilja vi nu ej fästa oss vid dem för mycket, men kunna dock ej underlåta att med någon förundran fråga, hvadan det kommer sig, att undervisningen i hist. och geogr. var lagd på lankasterläraren, som bör hafva nog af göromålen med sin egen klass, oaktadt läse-schemat uttryckligen säger, att denna undervisning drifves af inspektor ? Detta förefaller så mycket mer besynnerligt, som inspektor, enligt hvad vi af läseordningen kunnat förnimma, härförutan icke äger mer än 8 timmars undervisningsskyldighet i veckan. Nu är det sannt, att inspektor äger hela uppsigten öfver skolan och har att i denna egenskap föra en hop böcker och räkenskaper, men såvida en sådan man, såsom sig bör, är tillräckligt lönad, så att han ej behöfver söka sig biförtjenster, så bör han ägna hela sin tid åt sitt kall. Öch att ägna hela sin tid åt något, det är, enligt vårt begrepp om skyldighet och möjlighet att arbeta, att deråt ägna 8 å 10 timmar om dagen. Den vanliga kroppsarbetarens dagsverke utgör 12 å 14 timmar och man må icke komma inför oss fram med den gamla lexan om Åsjälsarbetets större ansträngning, Åc., ty vi hafva ock en smula reda på hvad själsarbete vill säga, och veta att talet är ingenting annat än den s. k. själsarbetarens vanliga beqvämlighetsadvokatyr. Med det ringa antal lärjungar, som besöka de båda slickklasserna, skulle måhända också religionsundervisningen i dessa klasser kunna drifvas gemensamt, hvarigenom 2 timmar i veckan besparades för inspektor. Undervisning i linearteckning kan ej fordras af inspektor, men en lärare bör deri anställas, med skäligt arfvode, så att han ej, såsom nu varit fallet, endast kan åtaga sig denna undervisning såsom ett halft barmhertignetsverk. Ungefär detsamma lärer förhållandet vara med läraren i sång. Här, såsom öfverallt, gäller regeln: väl aflönade, men goda lärare. Ty en god lärare blir alltid en stor besparing, emedan han lärer sina elever på en timme mer än hvad en klenare gör på 4 timmar. — I afseende å undervisningsmethoden gäller här detsamma, som om alla praktiska skolor, särdeles s. k. folkskolor, att undervisningen bör så vidt möjligt vara muntlig, föredragande och frågande å lärarens samt hörande och svarande å barnens sida. Kunskapen blir härigenom både större i qvantitativt afseende och i qvalitativt mera lefvande. Läroboken bör här vara endast bisak, icke hufvudsak, ehuru det sednare visserligen är för läraren beqvämare. Vi sluta här vår af examen föranledda framställning rörande Willinska skolan, åt hvilken vackra inrättning ABm3A3 2