Ingeborg hade emellertid fullbordat sina bestyr; ett par små kappsäckar stodo packade i en undangömd vrå i huset, på det ej sysselsättningen dermed skulle hindra henne att i sista stunden få njuta af sin mans sällskap; hon väntade nu endast med hvarje minut att få höra det lofvade budet från Alexander. Det hade redan börjat skymma; och Stael och Hysing, som spelade schack, hade flyttat bordet närmare fönstret, för att bättre kunna urskilja de vigtiga dragen. Ingeborg hade satt sig i ett hörn af rummet, derifrån hon kunde se teckningen af sin mans ädla profil emot rutan, utan att han behöfde märka, att hon då och då lystade handen för att aftorka en tår, som tanken på den! snart förestående skiljsmessan frampressade. Då inträdde Alexander. Vid hans åsyn undföll henne ett rop. Den vigtiga stunden var då inne, som skulle bestämma hennes makes öde och afgöra hans dyrköpta räddning.