man sig åtminstone det förhållandet att så mänga ryska generaler stupat och blifvit sårade vid Silistria. Alla ansträngningar, all möda, allt blod hafva offrats förgäfves! Silistria är räddadt och det genom Turkarne ensamme! Vi emotse med spänning den verkan detta dunderslag kan hafva på hans czariska majestäts helsa och välbefinnande! Huruvida Silistrias tappre kommendant Mussa Pascha ännu lefver för att glädja sig öfver kampens lyckliga utgång, eller han redan dödt hjeltedöden, är ännu icke afgjordt. Får man tro Wienertidningen Fremdenblatt, vore Ryssarne på väg att alldeles utrymma turkiska området, enär Paskiewitsch skulle hafva fått order att gå tillbaka öfver Pruth. Namnde tidning står dock icke i det bästa rykte för sin sanningskärlek, och denna notis tarfvar en säkrare källa, för att den skulle kunna vinna tilltro. En olycka kommer sällan ensam! Detta gamla ordspråk synas Ryssarne till sin skada nu få besanna, En telegrafdepesch i Times från Wien af den 19 förmäter att alla förråderna i Sulina blifvit lågornas rof. Då man vet huru mycket ryska armen är beroende af sina förråder, kan man lätt uppskatta vigten af denna förlust. En rysk officiel berättelse bekräftar Ryssarnes nederlag vid Brankovani d. 28 Maj. Liksom den misslyckade stormen på Silistria den 29 Maj lägges den stupade general Selwan till last, kastas skulden för nederlaget vid Brankovani på en derstädes fallen öfverste Karamsin — en son till historieskrifvaren med detta namn — hvilken emot sina order inlåtit sig i strid med en fiende hvars styrka han icke kände! General Liprandi, som efter utrymmandet af lilla Wallachiet samlat sina trupper vid Slatina på venstra stranden af Aluta, har utrymt nämnde stad och marscherar på Pitetschi, alltså mera i riktning emot nordöstra Wallachiet och Moldau, än mot Bukarest och Donau. Paskiewitsch har, enligt telegrafdepesch från Wien af den 20, den 16 inträffat i Jassy och notiser från Bukarest, som dock synas oss tarfva bekräftelse, påstå, att han skall begifva sig till Odessa. Franska Monitören meddelar ett bref från amiral le Barbier de Tinan, hvilket innehåller högst tillfredsställande underrättelser om stallningen i Grekland. Tillochmed de varmaste vänner af Grekerna medgifva, att upproret är att betrakta som förqväsdt öfverallt. Några insurgenthopar kunna väl ännu hålla till i bergen och der en tid fortsätta det lilla kriget, men all farhåga för allvarsammare rörelser är förbi. Man ser imellertid af en telegrafdepesch, att underhandlingarne med Hadschi Petros icke genast ledt till målet, ty denne insurgentchef vägrade att underkasta sig. Turkarne kunna nu på annat håll använda de trupper, som kämpat emot insurgenterne och en del af dem skola redan vara på marsch till Bulgarien. Porten berättas vägra att förnya de diplomatiska förbindelserna med Grekland, så framt ej denna makt ersätter de skador dess undersåter föröfvat i de turkiska provinser der upproret rasat. På det diplomatiska området fortfar man att famla i mörkret. Först och främst får man höra flera olika förklaringar öfver betydelsen utaf traktaten emellan Österrike och Turkiet. I Paris äro förnämligast följande 2:ne utläggningar gängse. De franska statsmännen se i denna traktat en början till Österrikes medverkan emot Ryssland och, enligt deras förmenande, är det underrättelsen om det förestående afslutandet af denna traktat som nödgat Paskiewitsch att anträda återtåget och förlägga sitt högquarter till Jassy. Enligt en annan åsigt, som i synnerhet uppbäres af de främmande diplomaterna i Paris, hafva de begge tyska stormakterna i hemlighet öfverenskommit att rädda Rysslands ära genom att bereda det ett lämpligt återtåg. Ryssarne skulle utrymma Donaufurstendömena och Osterrikarne besätta dem tills deras slutliga öde blifvit afgjordt; men Österrike vill icke taga detta steg, utan Turkiets samtycke, hvarför den ifrågavarande traktaten blifvit nödvändig. I Tyskland och England bedömes äfven denna traktat på mycket olika sätt. Vi få öfverlemna åt tiden att upplysa hvem som har rätt. Imellertid ser man af en telegrasdepesch i danska tidningarne att besagde traktat skall hafva undertecknats i Konstantinopel d. 14 dennes. Den i diplomatiska ställningar och förhållanden ofta väl invigda J. des Debats har åter egnat en längre artikel åt de begge tyska makternas förhållande till Ryssland. Bladet tror, att czaren hvarken fullständigt går in på eller hestämdt afslår Österrikes UnNnfaordring att ut.