förtvisladt steg. Efter några timmars öfverläggning, hade han stadgat sitt beslut, lät spänna för sin resvagn och begaf sig till czaren, som befann sig vid armen. Han reste genom natt och dag, och tillryggalade vägen, i följd af otroliga ansträngningar och en rastlös skyndsamhet, på hälften af den tid, som annars hade ersordrats. Vid framkomsten begärde han ofördröjligen att få tala med czaren. Vid det meddelande han hade att aflemna, bleknade Petter. Hans läppar darrade och förebuden till de konvulsiviska skakningar, som häftiga sinnesrörelser hos honom brukade framkalsla, började visa sig. — Åter en komplott! — framstötte han med sammanbitna tänder. -— Och det midt i mitt rikes hufvudstad! — Och Stael i spetsen! — Och ers majestät förundrar sig deröfver, förundrar sig öfver att Horns måg omfattar detta tillfälle att visa sitt gömda agg? Du har rätt och detta är tacken för min gemåls beskydd! Hal! det fördömda orospacket! Men jag skall veta att tukta det, och mina goda Moskoviter skola få se hur ett uppJror, midt i skötet af deras stad, ändas. Tschammer fann att han ej missräknat sig, och behöfde icke med några vidare tillägg underblåsa den tända lågan. Czaren lät tillkalla sin kansler och dikterade en order för guvernören i Moskau, hvarmed en kurir genast affärdades.