Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1854, sida 4

Anmälan. Återigen ett nytt Romanbibliothek! skall man vid åsynen af denna anmälan utropa. Ja, återigen ett nytt Romanbibliothek, hvars hufvudsakligaste förtjenst kommer att bestå derutinnan, att det bjuder Allmänheten endast på gammalt; men på gammalt, som under loppet af mansåldrar, af sekler, oförändradt bibehållit sitt höga värde — gammalt, som, oberoende af den ständigt vexlande smakens fordringar, evigt friskt, evigt nytt och ungdomligt, skall sortle va äfven i kommande generationers minne. Vi komma i det Pantheon, hvars portar vi nu för den Svenska Allmänheten öppna, endast att upptaga erkändt klassiske, utländske författare, och det på så sätt, att de hvar för sig på den plats, som de der erhålla, framstå ej blott såsom representanter, utan äfven såsom trogne skildrare af sin tids tendenser, lynnen och seder, icke en miniature, utan i kroppsstorlek, om det tillåtes oss att bildligt begagna oss af detta konstnärliga uttryck. Vi väga furdenskull hoppas. att detsamma skall komma att ega bestånd så länge ännu inom Sveriges landamären finnes sinne för det klassiskt enkla och sköna. Detta vårt hopp grundar sig dock icke blott på uppställningen och gruppe ringen af de författare, hvilkas mästerverk vi på vårt modersmål ämna återgifva, utan sastmera på den helsosamma och valgörande reaktion, hvilken på den sednare tiden inom den svenska läsande publikens litterära smak börjat med kraft och allvar göra sig gällande — en reaktion, som tyckes hafva stråckt sig äfven till hufvudstadens lyriska och dramatiska scen. Man har i litteraturen ledsnat vid en Sues, en Dumas, en Fewals, en Victor Hugos öfverspända produkter och med förkärlek återvändt till dem, som flutit ur den odödlige Walter Scotts klassiska, lugna, rena penna. Man har med välvilja omfattat Skaldefursten Göthes på svenska språket öfverflyttade mästerverk Faust, och man har från den Kongl. Teatern aslägsnat Flotow, Donizelli, Labiche och deras gelikar, samt i deras ställe på Skådebanan infört Mozart och Shakespeare. Utsigterna för vårt företag äro alltså ingalunda mörka, utan tvartom ljusa, och vi våga hoppas, att de skola ljusna allt mera i den mån strålarne af den rena och ädla konstsmakens sol hinna skingra de nattliga dimmor, som lägrat sig inom den svenska romanlitteraturens och scenens områden. Såsom garanti för, att de mästerverk, som vi i vårt Pantheon ämna upptaga, skola varda troget återgitne, kommer hvarje öfversättares namn att på titelbladet utsättas. At desse tolkar hvar och en i sitt slag äro fullt vuxne sitt åtagna värf, vågar törläggaren hoppas. Ingen prenumeration begåres, och subskriptionen är bindande blott för on enda novell. Det står följaktligen hvarje subskribent fritt, att, i händelse han skulle finna sina vid företaget fästade förhoppningar svikna, nästan när som helst draga sig tillbaka från att understödja detsamma. Vi fördrista oss dock tro, att vi icke på detta sått Skola komma att förlora någon subskribents välvilja. — För öfrigt skall, vid originalernes öfverflyttande på vårt modersmål, allt slipprigt, allt anstötligt på det sorgfälligaste så mycket som möjligt undvikas. Denna anmärkning väller isynnerhet Boccaccios Decamerone, denna yppiga, sydländska slingervext, hvars omplantering i nordisk jord fordrar en van, lätt och varsam hand. N De 4 första bäftena, zZschockes Noveller, 1 Band, finnas hos alla Bokhandlare att tillgå. Stockholm i Juni 1854. PHILIPP J. MEYER. (6036). TKTEALDG EXTENA SER SNRA SIE BEST ED TREK IA DER RE TOS SNARARE 9