Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1854, sida 2

Konungen af Sandvichsbarne berättas hafva vändt sig till amerikanska konsuln med sörnyad enträgen begäran, att hans rike med det snaraste måtte förenas med Förenta Staterna. Denna konung måtte hafva starkare republikanska sympathier än hans bröder i Europa! I Buenos Ayres är åter oroligt. Styrelsen har drifvit några brushufvuden ur landet och asdankat några officerare. Argenlinska kor feratianen synes vinna fasthet under Urquizas styrelse. Det är fråga om en jernvag från Santjage i Chili tvärt öfver Anderna. Montevideo, som till skydd emot inre och yttre fiender erhållit en brasiliansk besättning, var lugnt och handel och rörelse i starkt tilltagande under utsigten af en battre och ljusare framtid. Dagens post med -Nordcap. Det bekraltar sig att en traktat är i fråga, om den ej redan blifvit afslutad, emellan Turkiet och Österrike, hvilken berättigar sistnämnde makt att besätta Donaufurstendömena. Man läser i fr. Monitören af d. 18 dennes: Man skrifver från Wien under d. 15 dennes: En öfverenskommelse har nyss afslutats i Konstantinopel emellan Österrike och Turkiet rårande det förestående besdttandet af Moldau och Wallachiet af en Österrikisk armekorps. Den halsolsicielle Öster. Cor. betecknar imellertid, enligt hvad en telegrasdepesch från Wien af d. 18 sormaåler, Monitörens notis om surstendomenas förestående besättande som förI hasta. Det vore en möjlighet, att detta beriktigande i det halfofficiella österrikiska bladet skulle kunna tolkas sålunda, att Österrike först afvaktar Rysslands gensvar på noten af d. 2 Juni, innan det förbinder sig att låta sina trupper inrycka i Donaufurstendomena. Åf en telegrafdepesch ifrån Hamburg af d. 20 dennes finner man, att underhandlingarne emellan Österrike och Turkiet ådragit sig engelska parlamentets uppmärksamhet och söranledt frågor på ministrarne i öfverhuset. Lord Clarendon förklarade i öfverhuset, heter det i depeschen, att Österrike står i bästa förhållande till vestmakterna. Det ämnar i slutet af Juni hafva 300,000 man på krigsfot och besätter Donaufurstendömena, när Ryssarne utrymt dem. Österrike skulle blifva en vassal af Ryssland, om icke Donaumynningarne och svarta hafvet förblefve fria. Derby fordrade, att Ryssland skulle återgifva Turkiet alla de länder som det sränroslat denne sin granne. Aberdeen anmärkte, att kriget var i strängaste bemärkelse ett försvarskrig. Det har till syftemål att beskydda Turkiet och vin na en hederlig fred. Dessa lord Clar ndons förklaringar och ännu mera lord Aberdeens anmärkningar äro sannerligen icke egnade, att utplåna det misstroende, som man icke utan skäl börjat fatta emot den ifrågavarande traktaten emellan Österrike och Turkiet. Hvad betyder det, att Osterrikarne skola besätta Donaufurstendömena, sedan Ryssarne utrymt dem? Skall då detta besättande ske med Ryssarnes samtycke? Månne denna traktat endast skulle vara ett verk af den diplomatiska illfundigheten, åsyftande att draga Ryssland så helskinnadt som möjligt ur den klamma det iråkat? Det är i mellertid att hoppas, det engelska nationen, när den kommer under fund med att något falskt eller dubbelt spel bedrifves, nödgar vederbörande att riktigt bekänna kort och reparera hvad de brutit eller ock lemna rum för ärligare och bättre statsmän. Från Paris skrifves under d. 16 dennes i Börsenhalle, att franska regeringen fått ossiciel kännedom derom, att kungen af Preussen, i trots af alla förnekelser, ändå kommer att hafva en sammankomst med ryska czaren. Åsven prinsen af Preussen skall dervid vara närvarande. Ett nytt fredsstiftningsförsök sorsäkras vara i fråga. Konung Fredrik Wilhelm smickrar sig med att beveka sin svåger till eftergifvenhet, emedan blott derigenom de tyska stormakterna kunna räddas ur den falska position, hvari ryska kejsarens hårdnackenhet försatt dem. Det tycks verkligen, som om diplomatien är på väg att begå något fult knep för att betaga folken frukterna af de mot civilisationens och framåtskridandets alsvurna fiende! En telegrafdepesch från Danzig af d. 17, meddelar den redan kända underrättelsen, att franska och engelska slottorna, efter verkstäld förening. d. 13 befnnå So utanför Es. . ras anstrangningar eIN