Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1854, sida 2

Diskussionen om Tulllagan. (Forts. fr. N:o 141.) Socker, dervid utskottet föreslagit bibehållandet af de gamla tullsatserna, ledde till långa diskussioner, serdeles hos Adeln och Borgareståndet. För att hinna fortare genomgå tulltaxan, upptaga vi här till en början endast resultaterna af öfverläggningarne — Hos deln segrade den mening, som förordade bibehållandet af det gamla, — I Presteståndet bestämdes tullsatsen å Åkrossadt lump-, Havanna-, Terressamt andra till sockerhalten lika slog, till 4 sk. pr skålp.p samt för Åtopp-, kandioch kaksocker till 43 sk. pr skälp., i st. s. nuvarande 5 sk. pr skålp. Tullen å Sirap nedsattes från 3 till 2 sk. pr shålp. — Borgareoch hondesltanden nedsatte båda de nyssnamnda hathegorierna till 4 sk. skålp. och sirapen till 2 sk., så all alltså tre stånd hafva förenat sig om en nedsättning i ra ssinadsockret med 1 å sk. pr skålp. Spanmål. Utskottet hade föreslagit bibehållande af de vuvarande tullsatserna, som äro: Hvete, pr t:a, 1 rdr 24, Rag I rdr, Korn 36 sk., Arter I rdr m. m. — Nedsaumng häri till nalsten af n. v. belopp hade blifvit morionerad af brr Hjerta, Schwan och Johannes Nilsson. Hovs Adeln uppstod en liflig diskussion, derunder för bibehållande af den gamla tullsatsen talade hr von Troil, S., frih. Cederström, C. R., grefve Gyldenstolpe, A., grefve Mörner, C. 6., hr Molsselt, frih. Akerhjelm, C, br Adelborg, arr Palmerantz och v. Hartmansdorff. De af dessa talare anförda skäl voro sörnämligast, att det svenska jordbruket genom en lägre tull ej skulle kunna uthärda konkurrensen med grannländerna, i synnerhet Ostersjöprovinserna och Polen, att en sådan nedsåttning måste föregås af en förbättring i våra kommunikationsanstalter, att isynnerhet i närvarande tidpunkt, då till följe af en stundande förandring i branvinslagstiftningen, jordbruket kommer att underkastas en svår rubbning, det ej vore med rättvisa öfverensstämmande att Ytterligare nedtrycka det, samt att Rikets Ständer, genom nedsättning af tullen å öfriga lifsförnödenheter, redan tillräckligt sörjt för de obemedlade. Motsidans åsigter uttrycktes af grefve Lagerbjelke, 6., hr v Koch, frih. Hamilton, H., hv Mannerskantz grefve Posse, G., hr sljerta, L J., samt hr Brakel. Dessa talare sökte visa, att den fördel som tillskyn dats jordbruket genom hög spanmålstull endast vore imaginär, då den, såsom en af talarne (hr v. Koch) visade, vore underkastad beständiga fluktuationer (så hade den t. ex. 1837—38 förändrats ej mindre än 7 kånger; ja 1846 hade man inom 23 dagar upplefvat 3 olika tullförändringar). Ej heller vore en öfversvämning af spavmål från Östersjöprovinserna att befara, dä, såsom en annan af talarne (grefve Posse) efter kommerskollegii berättelser med siffror styrkte, medel