Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1854, sida 1

Stockholm hos Kommittgens Ledamöter och i Landsorterna hos Lokalkommitterna eller Ombuden. Stockholm den 27 Maj 1854. Kommilteen for ombesörjande af Svenska industrioch konstprodukters ofversändande till 1855 ars Erxposition i Paris: o P. Bråndström. Joach. Åkerman. Carl Palmstedt. J. P. Molin. Gust. of Ugglas. H. A. Almgren. J. w. Bergström. J. Bolinder. W. Lindberg. Allmänheten erinrar sig sannolikt. huru illa Sveriges anseende vid den föregående stora industriexpositionen i London bevakades; huru regeringen tanklöst hade lemnat denna angelägenhet nästan utan uppmärksamhet ända till dess ett bref från A. Blanche, intördt i Astonbladet, väckte den slumrande nationalkänslan och dref regeringen att skyndsamt utrusta ett fartyg, hvarå en hel hop svenska produkter öfversordes, ehuru detta nu blef så sent, att nägon förteckning på de svenska alsterna ej blef meddelad i den stora katalogen för expositionen. Någon tid före denna exposition, under det förberedelserna dertill i andra länder omtalades, skref förf. haras en tidningsuppsats, under rubrik: ,På hvad sätt skall Sverige deltaga i Industriexpositionen i London2, hvars grundtanke vi torde få återupprepa, då det nu är verkligen fråga om Sveriges representerande vid Pariserexpositionen, och då den sida af saken, som denna tanke sramstaller. synes vara af hrr kommitterade för expositionen förbisedd. Det synes, yttrades det i den antydda uppsatsen, ,som vore intresset å svenska allmänhetens sida för ifrågavarande exposition ganska svagt; och denna likgitighet har sannolikt hår, såsom i många andra vigtiga fosterlandska frågor, sin grund i en viss misströstan, en kansla deraf att Sverige ändock ingenting kan åstadkomma. som kan vinna någon uppmärksamhet på en plats, der hela den Europeiska industrien samlat allt hvad den äger bast och utmarkast. Så tanker man troligen i allmänhet och låter saken blifva dervid. bet kunde väl ock få blifva dervid, derest saken endast vore ett nationernas inbördes begär att skryta, att bjuda öfver hvarandra i produkter af konstslit. Men expositionen har en vida högre betydelse, deruti att den sammanlör en mängd skiljda länder, bland hvilka många hittills blott pröfvat hvarandras styrka att föra svärdet, i en de fredliga yrkenas täslan; att den i sin mån bidrager till utsorande af den allmänna förbrödringen mellan Europas folk, hvilken, hoppas vi, skall engång göra det för Europas furstar omöjligt, att hetsa folken mot hvarandra till det mera raffinerade och i större skala utförda mordoch plundringssystem, eller kanske rättare, mera grandiosa slagsmål, som man kallar: krig. Expositionens ändamål är således, att icke allenast framställa hvad hvarje land har utmärktast inom det i inskränktare mening kallade industriella området, utan att erbjuda en lefvande talla af hvarje lands egendomliga produkter. I en sådan tasla skall Sverige om det rätt uppfattar sin ställning, icke hafva den minst intressanta punkten. Öfvergåeinde härifrån till frågan: hvari Sveri