Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1854, sida 1

Men detär egentligen den sednare delen af ins:nes uppsats, som förefaller märklig, då det antydes vara olagligt samt stridande mot de enklaste grunderna för all sund lagstiftning och samhällsordning, att den som icke år consistorialis skulle kunna utses till rektor för det förenade läroverket. Detta påstående innehåller först och främst en temligen oblyg förolampning dels emot ephorus för härvarande läroverk, som förut begått en sådan olaglighet, dels mot de läroverks ephorer på andra stallen, som handlat på samma sätt. Så känna vi speciellt att i Westerås, Kalmar och Skara rektor blifvit utsedd utom den helgade kretsen af consistoriales, och detta till de respektive läroverkens stora båtnad. Men utom förolämpningen innehåller påståendet ett litet oskyldigt misstag, då den ifrågavarande saken säges vara stridande mot all sund lagstiftning etc., enär derigenom en och annan person skulle på en gång blifva förman åt och subordinerad under en och samma person. — Misstaget består deri, att det påstås, att rektor skulle subordinera under consistorii ledamöter, hvilket icke är förhållandet, emedan läroverket subordinerar under ephoralstyrelsen, och icke — annat undantagsvis, såsom vid ephori frånfälle — under consistorium. Men vore ock det sednare förhållandet, så kunna vi ej inse, att en rektor, som ej är consistorialis, skulle derigenom komma i en svårare ställning till sina medlårare än en rektor, som är consistorieledamot, emedan det äfven i detta sednare fall kunde hända, att den som ena stunden är förman, nästa stund öfverröstas af och måste subordinera under sina underordnade. Men det bästa hafva dock ins:ne gömt till sist, då det heter, att det vore en alltför vågad förutsättning, att fadren skulle finna sig ojasvig att personligen fälla utslag till förmån för sonen. Det är tydligen för att få fram denna tanke, som hela uppsatsen är skrifven. Man har velat anslå på Ephori kända samvetsömhet, för att få honom att förklara sig jäfvig och derigenom göra saken till en konsistoriifråga, hvarigenom den naturligtvis komme i lektorernes egna händer. Denna fint är dock alltför grof, för att kunna lyckas, ty då det kunde anses otillbörligt af ephorus att utse sin son till rektor, när denne icke erhållit majoritet vid lärarekollegiets val, så kan han deremot ingalunda anses jäfvig, att helt enkelt bekräfta detta val, såsom han ock tillförene gjort. Vi äro ock öfvertygade om, att läroverkets vördade ephorus icke låter inverka på sig af dylika insinuationer, utan att han bekräftar det skedda valet, såväl derföre att detta val träffat en fullt värdig person, som ock derföre, hvilket är det vigtigaste, att läroverkets framtid i väsentlig mån härpå beror. Jemte det det den insända artikeln således saknar all befogenhet, utgör den till sin afsigt ett drag af lumpen maktlystnad och trotsighet, som föga hedrar personer, hvilka hafva sig uppdraget, att vara föresyn för en ungdom i laglydnad och högsinthet. i fureål les S