Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 136.) — Hvad, min tant, — sade hon — skulle ni behöfva att taga er tillflykt till mig? Ha, ha, ha! General Tschammers gemål skulle med någon annan vilja dela triumfen af en så storsinnad handling! Det är omöjligt. — Då jag delar den med dig, har jag åtminstone valt ett fullt värdigt föremål. — Ni är oändligen förbindlig, min goda tant! Men just derför skulle jag rodna om jag icke erkände min ovärdighet. — Du gör dig blygsam, Natalia. — Då frågan är att mäta mig med er, min tant. — Natalia, du kan icke vara blind för den gunst, hvari du står hos den blifvande czarinnan. — An sedan? — Du vet hvad jag sagt dig, hvartill jag önskar du skall använda den. Jag har redan gifvit Stael mitt löfte. — Jag hoppas emellertid ni icke ingått några förbindelser å mina vägnar? — Jag har sagt honom att jag ämnade vända mig till dig, emedan det genast föll mig in, att räkna på dig. — Ha, ha, ha! Tillåt mig säga, att det då blott återstår er att gifva honom tillkänna, att ni missräknat er. — Du är en Gagarin, och du rodnar icke vid att säga detta? . — Jag tillstår att jag snarare skulle rodna öfver att göra mig till handtlangare för de svenskes angelägenheter. — Ha, ha, ha! — skrattade furstinnan nu i sin ordning. — Och du tror dig kunna bedraga mig med detta? Ack, hvad du illa förstår att dölja ditt bjerta! — Mitt hjerta? — Och en rodnad flög upp på Natalias kinder. — Mitt hjerta? — Ni tycker då icke att det redan är nog många hjertan förut inblandade i denna sak? — Förgäfves söker du dolja dig! Vore Stael dig likgiltig