Styckegods. Bilndt allarma och våld på sjön. Ett par händelser, hvilka för ett par månader sedan tilldrogo sig i närheten af Tromsö, visa att fruktan för krig derstädes måtte vara stor: Då ångfartyget Prinds Karl gjorde sin första resa i år emellan Hammerfest och Tromsö, råkade det på böjden af Kyxnangen ut för snötjocka och motstorm. Man såg ljus i land och sköt efter lots, emedan man, i anseende till ovädret, var utan landkänning. Folket i land måtte dock trott att antingen hundturken eller storryssen vore der, för att nedskjuta Kvenangen och eröfra de dyrbara koppurgrufvorne, för att anskaffa medel till krigets sortsättande utom andra mindre väsendtliga fördelar, hvilka en dylik eröfring skulle förskaffa eröfrarne; att ej tala om, att hundturken, om det vore han, skulle få många tunnor sinnekött att nedsalta. Nog af — ljusen i land släcktes genast efter det aw skottet blifvit af lossadt, och ångfartyget hade endast lotsens skicklighet att tacka för den fördelen att slippa gå till sjös i den mörka natten. En dylik förskräckelse väckte ett par dagar förut ett södefffrån till Tromsö hamn inkommande fartyg, som verkligen, vid första anblicken, tycktes bära krigets märken. Det hade förlorat hufvudet af der sruntimmer, som tjenade tll gallion, stången på mesanmasten, skonertbommen, storbommen m. m. och stälven var aldeles lös. Det visade sig ock sedan, att rundt om kring alla stöttor på däcket voro öppningar så stora, att man makligt kunde sticka fingrarne i dem. Detta fartyg ansågs en god stund af mangen barhjertad själ för ett ryskt örlogsfartyg, men då det icke öppnade något bornbardement på staden, och då den krigsersarna borgarmilisen ej ryckte fram till försvar, sa lugnades de ängsliga sionena så till vida, att en och annan båt på behörigt afstand närmade sig tli fartyget. Man läste då på akterspeglen orden fair maid Perth, och då enhvar i staden kan bättre ryska ån Ryssarne sjelfva, så afgjorde man snart att fartyget icke var någon Ryss. Och då man der i allmänbetkommit så langt i språkkunskap, att man känner alfabetet i alla europeiska språk, undantagande i de slaviska, grekiska och turkiska tungomalen, så läste man sig ocksa till at skutan icke var någon Turk. Kriget var säledes för denna gång slut. — Likväl hade det gäll temmeligen krigiskt till med detta fartyg, som var en eugelsk skonert, med ofvannämnda namn, kapten Stolker från Archangel till Eugland med tjära, nampa och lin. Icke nog dermed, att det i höstas inkom till Vardö och nu efter 14 dagars mödor i hatvet nödgades söka bamn för betydlig sjöskada, så att det mäste lossa; utan forfärliga scener hade förefallit ombord. Då fartyget i höstas, på vägen från Archangel måste för vattenbrist hälla in i närheten af Vardo, hade några af folket i land skalfat sig bränvin och deraf tagit sig en god klunk. Då de åter kommo ombord, gick styrmannen och kocken in i kajutan till kaptenen, som låg der, drog fram honom och ville tvinga honom att supa med dem, i det att den ene bakifrån höll honom öfver armarne, och den andre höll hans hufvud emot kaminelden. Då kaptenen vägrade att supa, tilldelade den ene af våldsverkarne den gamle kaptenen flera slag i ansigtet med handen, fattade derpå en stor kittel och gaf honom dermed tvenne slag i hufvudet, så att blodet strömmade ur de stora såren, och mannen föll ned såsom död. Ändtligen kom han sig dock så mycket för, att han kunde krypa ned i sin boj. Följande dagen kom man in till Vardo, och lotsen, som ilat i land för att skaffa läkarebjelp åt den såra de, fick också länsmannen ombord, hvilken arresterade styrmannen och kocken. Rapport om hvad som företallit afgick till engelska konsuln i Hammersest. Denne sände då styrmannen och en matros srån ett annat engelskt fartyg, som nyligen sörlist derotädes, för att föra hem fair maid, då man fruktade att kapten Stalker för de farliga sårens skull ej skule förmå att sjelf göra det. Men efter nägra och trettio dagars förlopp under hvilka fartyget qvarhölls af oväder, tillfrisknade kapten och öfvertog åter sjelf befälet. Den nykomne styrmannen och matrosen togos i hyra, i stallet för de bäda brottslingarne, hvilka blifvit insatta i häkte i Vardö.