Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1854, sida 1

GEORG BOGISLALS STÄEL v. HOLSTEIN. komantiserad teckning. Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 135.) — Ni tror verkligen detta? — Och tror ni det icke sjelf? — Men skall icke vidskepelsen eller bigotteriet afskräcka henne för klostermurarne? — Kommer ni icke ihåg hvad ni sjelf berättat mig om sista aftonen på Gortschin? Försöket lönar åtminstone mödan att göra. Det är er fåstmös räddning det gäller. Stael öfverlemnade sig åt något betänkande och sade derpå: — Nå väl, ehuru motbjudande detta steg i öfrigt må förefalla mig, känner jag att för detta skäl må alla betänkligheter vika. Furstinnan afhörde med särdeles välbehag Staels anföranden. Segersröjden just lyste henne i ögonen då han slutat och hon sade: — Ni vet, min kära Stael, att jag, alltsedan ni var min gäst å Gortschin, hyst mycket deltagande för er. Jag lofvade er då, att beskydda er förening med fröken Horn, och ni skall snart lära känna hur en Gagarin förstår att uppfylla sina löften. Farväl! Ni kan vara lugn! — Och med dessa ord räckte hon honom sin hand att kyssa. Hvad furstinnan lofvat var emellertid ingen lätt sak att uppfylla; helst en svårighet föga mindre än sjelfva klostermurarnes otillganglighet mötte henne. Hon förstod, nemligen, af den beskrifning Stael gifvit henne på klostret der Ingeborg skulle befinnasig, att det var det, hvari en hennes mans syster var abbedissa. Under en säkrare vakt mot alla hennes möjliga bemödanden att sträcka sin hand efter Ingeborgs frihet hade han aldrig kunnat förtro henne; emedan denna syster, som älskade sin broder med ovanlig värma i lika mån hatade den, som utgjorde hans lifs