Från Leipzig och från Grossbeeren — Och språkas förtroligt vid! Och minnens att fosterjorden Med blickarne följer er! Den van är att son af norden Ej nånsin tar stryk, — men ger! Den hela verlden er dömmer Mer vekliga nu än förr, Och den att blicka ej glömmer Med väntan mot fjellens dörr. Den tror att vårt lejon gamla Har tappat de hvassa klor, Att blinda dess ungar famla . Och blott svaghet i norden bor. Så visen att ingen bäfvar, Alt norden har män och märg, Alt jern finns i svenska näfvar Så godt som i svenska berg! Och faller du, son af norden! Så fall i den tanken glad: Att döden för fosterjorden År krigarens bästa parad! SA ——AERREEAAEARRRIE