ciper, hvilka vid denna riksdag blisva bestamda, också sortsarande måtte estersöljas utan några rubbningar af tillsalliga undantagsbestämmelser, om hvilkas högst menliga verkan i längden man af erfarenheten blifvit allt mera öfvertygad, äfven om de för tillfället må sör mången synas påkallade. Närvarande bristande lislighet i vår spanmålsmarknad måste utan tvifvel väsendtligen till skrifvas den omständighet, att den stegring — lol 8 man förväntat i verldsmarknaden, sedan tillgångarne från Svarta hafvet blisvit asskurna, allt hittills uteblifvit. Londons marknad befinnes fortfarande rikligen försedd till i allmänhet jemna priser. Den klenare skörden förlidet år och czarens försök att förminska tillförseln har ej halt den verkan man förmodat, att priserna så småningom skulle stiga tills ny skörd inkom. — Vi se här åter en ny triumf för frihandeln, fri täflan i skeppsfart och andra näringar, då ymniga tillgångar på lifsmedel beredes under jemnare priser, äfven då man tycktes hafva verklig anledning att befara brist. — Hos oss deremot verkar den hittills vanliga ombytligheten af våra författningar med hänseende till ett af landets vigtigaste intressen, tillgången på födoämnen, framkallandet af hastiga prisstegringar och lika hastiga fall med dessas aldrig uteblisvande menliga inflytande på allmänna rörelsen. Mången gång befinnes det sedermera, att en högligen befarad brist varit blott tillfällig, beroende isynnerhet af våra ännu ofullkomliga kommunikationer, och vår föga utvecklade spanmålshandel. Då större delen af spanmålsförråden från Svarta hafvets stränder, hvilka i år uteblifva, brukade inkomma till England omkring Augusti månad, så torde något särdeles vidare fall af verldsmarknadens sädespriser väl icke vara att befara innan nya skörden inkommer. Man har förebrått landtmannen att i år hafva sjelf spekulerat och förlänge hållit på sin säd. — Företeelsen är ny, då fordom oftast alla tillgångar voro uttömde innan ny säd var att tillgå. Troligen har hvar och en sökt hushålla med egna förbrukningen och då vårsäden vid tröskningen gaf något mera än man väntat, och vintersodringstiden var så ovanligt kort, finnes det nu små behållningar hos allmogen, hvilka den således icke kunnat påräkna. — Har åter den större jordbrukaren förvarat mycket råg osåld, så är detta visserligen en oförsigtighet, ty rågen är icke såsom våra andra sädesslag en handelsvara i verldsmarknaden. Den förbrukas nemligen vida mindre i andra länder än hos oss och från norra England skulle man ofta med fördel kunna skicka råg hit, då priset här uppgår till omkring I18 rdr. Sedan vintersäds-odlingen i allmänhet tilltagit och hafre-afsättningen på England ökats, befinna vi oss i den egna ställningen, att råg, som fordom ej sällan var 3 gånger så dyr som hafre, nu för tillfället står lägre än dubbla priset på hafre. Så snart detta blifvit händelsen i Tyskland, har man många år derstädes utfodrat arbetshästar med råg, och funnit detta under sådana prisförhållanden vara fördelaktigare, endast man använder dubbelt så mycket hackelse till rågen, som man annars skulle gifva med hafre, ty eljest inverkar rågen skadligt på djurens matsmältning. Tiden torde tillstunda, då denna Tysklands erfarenhet stundom äfven kunde förtjena tillämpas i Sverige, och vi skulle derigenom vinna mycket hafre till export. Då våra hästar äro alldeles ovana vid rågutsodring, böra försöken göras med sörsigtighet. D ... den 10 Juni 1854. N. P. S. Pilitlige resande berätta, att på Wermlandsnäs såg vårsäden i början af veckan klen ut, så ock på Dahlsland utmed kustvägen, u tom vid Berg och Nordkärr, der den var vac ker. — På Fredsbergs mosse i Wadsbo hade rågen mycket lidit af frost, äfvenså på exponerade fält deromkring. Utrikes Nyheter. KPpigsteaterm wid hanna VV;