Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1854, sida 1

—— — — — RT EEE d med tryckstil. för att ej väcka de fromma systrarnes misstankar, att den lilla boken skulle kunna innehålla verkligt kontraband. Ehuru detta förslag hvarken tillfredsställde Staels otålighet, eller öfverensstämde med de åtgärder, genom hvilka han ville komma till ett afgörande resultat, insåg han dock alltförväl den klokhet och försigtighet som låg deri, liksom den sanna vänskap, hvaraf Hysing leddes, för att han skulle vilja göra några vidare invändningar deremot. Han tog alltså utan motsägelser boken och prentade deri: Har du af Narvas fall ännu ett minne, Af Horn, som lade en odödlig bragd Vid dess försvar? Står ännu för ditt sinne Den hemska bild af rysk mordlystnad, lagd I dagen mot hans dotter? Tolka då Att du mins hennes räddare också! Redan påföljande morgon återvände Hysing till klostret, återställde porträttet, och gaf lilla Sigrid en så vacker och grundlig förmaning mot verldslig fåfänga, att sjelsva priorinnan ej kunde underlåta att betyga honom sitt bifall och beklaga, att han ej omfattat den enda saliggörande tron; hvarpå han anbefallde Sigrid åt en godhetsfull ursägt, samt slutligen gaf henne en hten lexa ur boken, den han ålade henne att hafva i godt minne och felfritt kunna upprepa när han nästa gång återkom. Nu skulle det följande besöket upptäcka resultatet af uträkningen. Må man föreställa sig Staels otålighet under väntan: derpå; men också hans förtjusning, då Hysing vid återkomsten ölverrackte honom boken, deri ban på andra sidan af det af honom betecknade bladet fann dessa ord: Ju mera ögat gråter, hjertat lider, Ju klarare står bilden från de tider. Det kunde numera icke finnas något tvifvel att det ju icke var Ingeborg sjelf, som befann sig i klostret, och att hon ännu var densamma som förut, med hjertat fullt af trogen kärlek och tankarne ömt fästade vid sin älskare. Återstod nu blott att skriIda till verket af hennes befrielse! Stael kände nu sin otålighet fördubblas med hvarje minut; han ville trotsa alla hinder, och återkom med förnyad ifver till förslaget af de våldsammaste åtgärder, såsom de hastigast afgörande. Här fick Hysing nya strider att bestå, och lade honom under ögonen den dubbla oförsigtighet, hvarill han genom detta steg