Romantiserad teckning. GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN. I I (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 134.) — Och ni kan förbise, min kära pastor, att i stället för att stå här och öfverlägga, skulle ni, genom att ännu i detta ögonblick återvända, med ett enda ord af Sigrid kunna bringa; vissheten i dagen? — Och ni kan förbise både vådan och ändamålslösheten af ett sådant steg? Nej, de kära i sin otålighet skulle skämma! bort de bästa planer, finge de råda sig sjelfva! Jag sade er ju, att vi måste vara försigtiga och styra vår kurs efter de synliga tecknen? Ser ni, priorinnans ständiga tillstädesvaro vid mina besök hos lilla Sigrid, och flickans förbud att med mig tala annat än tyska, hvilket priorinnan förstår, bevisa ju en misstanka, som måste hafva en annan grund, än i hvad som kan angå mitt förhållande till barnet sjelf; och jag lemnar åt er att döma, om den icke möjligen skulle kunna gälla en fruktan för någon upptäckt å flickans sida angående — just fröken Ingeborg, er fästmö? Om, som jag nyss visade er vara troligt, flickan närmare fästat sig vid henne, skulle icke hon för mig hafva berättat det, om icke ett förbud afhållit henne derilrån? Under sådana sannolikheter, hvartill skulle väl ert förslag leda? Nej, omtanken bjuder oss att gå annorlunda tillväga. Se här! — och han tög fram bland sina få böcker en liten svensk bönbok. — Prenta här, på det rena bladet i början, några ord som kunna gifva er tillkänna för er fästmö, och i morgon vill jag lemna boken, tillika med en liten lektion åt Sigrid, öfvertygad om, att hon icke skall underlåta att repetera sin lexa och framvisa sin bok för den som förstår dess språk, och hos hvilken hon funnit kärlek. — I morgon? Hvarför icke genast i afton? — Emedan det redan ringt till bön och klostrets portar åro stängda. Dessutom torde ni behöfva någon tid på er, ty för det första bör ni betänka, att edra ord möjligen skulle kunna komma under andra ögon än dem, för hvilka de äro ämnade, och stilisera dem derefter, och för det andra måste ni prenta dem