Urikes Nyheter. Götheborg. I ,Öresundsposten läses följande korrespondens från Lund, daterad den 2:dre dennes: ,I går försiggick rektorsombytet härstädes med osliga ceremonier, då detta embete af den romerska professorn Ek öfverlemnades åt den chemiska dito Berlin. Samma dag skedde äfven ombyte af sakulteternas resp. dekaner. Filosofiska fakultenens dekanus. prof. Ebbe Samuel Bring, har på denna näst rektoratet vigtigaste post under förflutna akademiår genom ett humant och välvilligt bemötande af ungdomen tillvunnit sig företrädesvis densammas tillgisvenhef och aktning. Det opus, afträdande rektor utgifvit såsom program vid rektorsombytet, handlande om , Doktor Kahls vits ord om klassiciteten, har här gjort ett ofantligt uppseende. Några betrakta skriften såsom rent af en pamflett, och i denna egenskap mindre anmärkningsvärd, än tadelvärd.; andra finna den visserligen något originell, såsom uppträdande i rent polemisk anda och såsom program till en akademisk högtidlighet sålunda saknande föregående exempel inom hela vår program litteratur, men erkänna emellertid att skriften i sin helhet är af en viss betydelse och förtjent af en närmare uppmärksamhet. I sjelfva verket torde det ock så vara. Det är sannt att professor Ek här gått den lärde Kahl temligen nära på lifvel, men dels har prof. dervid för egen del kommit att göra vissa bekännelser, och vissa medgifvanden rörande t. ex. latinska språtinska språkets obehoslighet för tal och skrift, på hvilka det är godt att taga fasta, dels har han dervid berört åtskilliga punkter i dr Kahls arbete Tetznör och hans samtida, hvilka väl förtjena att sjelfva närmare belysas och utvecklas. Säkerligen skall ej heller d:r Kahl blifva herr Ek svaret skyldig, rättare sagdt, han knappast kan det, emedan anfallet härtill är alltför kaustikt, och för saken sjelf, den om latinitetens reducerande från sin gamla universella supremati till en beskedlig filologisk disciplin i samma linie med de öfriga akademiska läroämnen, kan en sådan liten polemik, som den man här har att vänta, icke blifva annat, än af synnerligt gagn och en genomgripande verkan för framtiden. Ur denna synpunkt sedt, kan det ifrågavarande rektorsprogrammet icke annorlunda an ses, än som tillkommet i rättan tid, och man måste rättvisligen till och med hålla prof. Ek räkning för att han med den frimodighet, som här skett, trädt ut på arenan för att utmana en motståndare, af hvilken han har att vänta sig ett helt annat svar än vanliga akademiska pro-formafraser.