ställandet af ett fritt och oafhängigt Polen, hvilka bevistades af Kossuth och de förnämsta polska slyktingar i England. Kossuth talade på båda mötena och hans föredrag rönte mycket bifall. Han varnade England för alliansen med Österrike. Detta smakar icke den ministeriella pressen, som tycker det vara opassande och otillbörligt af Kossuth att uppträda emot Österrike i ett ögonblick, då engelska regeringen i förbundet med Österrike ser ett af hufvudstöden för sin politik. DANMARK. En tysk tidning berättar, att danska regeringen vägrat att för Holstein biträda österrikisk-preussiska förbundet och tillika förklarat, att den icke kan ställa några trupper till tyska förbundets förfogande, enär de af regeringen till de konservativa intressenas besästande beslutade åtgärder göra de holsteinska truppernas närvaro i Köpenhamn till en absolut nödvändighet!!! BELGIEN. Det förljudes, att vänskapen emellan hofven i Bräössel och Paris åter afsvalnat. Kejsaren skall hafva blifvit stucken deröfver, att prins Napoleons visit i Bräössel ännu ej blifvit behörigen besvarad. Furstinnan Liewen, denna qvinliga chef för ryska diplomatien och förre ryska gesandten i Paris, hr Kisseleff, hafva måst lemna Brussel. Den senare beger sig till Wiesbaden, en mötesplats för flera af de förnäma Ryssar, som i anledning af krigsoroligheterna lemnat Frankrike och England. Orientaliska angelägenheterna. Ett rykte, som uppträder med anspråk på tillförlitlighet, förmäler, att Ryssland gjort eng. regeringen fredsförslag, om hvilkas beskaffenhet dock ingenting närmare förljudes. Tidningarne tala mycket om den not som Österrike skickat till St. Petersburg. Hvad som med bestämdhet derom torde kunna uppgifvas är att den assändts d. 3 dennes och att den är aflåten å österrikiska kabinettets enskilta vägnar, oberoende af traktaten med Preussen samt att den innehåller en uppmaning till Ryssland att inom en tid, som det sjelf sår bestämma, utrymma Donaufurstendömena. Tilllika påstås den innehålla en protest emot ryska armebesalets förfarande att spärra Sulinamynningarne. Ryktet vill veta, att noten är beledsagad af tvenne handbref, det ena från kejsar Frans Josef till czaren, ämnadt att försötma det bittra i noten och hvilket i ett språk som anstår den förre bundsförvandten vänskapligen motiverar de stränga politiska fordringarne i uppmaningen; det andra från grefve Buol till ryska rikskansleren Nesselrode, hvilket i en mera allvarsam ton påyrkar antagandet af Österrikes fordringar. Den 8 dennes troddes Österrikes not inträffa i St. Petersburg och d. 20 väntades gensvaret derå i Wien. lmellertid fortsättas Österrikes rustningar med all kraft och dagligen asmarschera trupper till Gallicica och Siebenbärgen. Såsom det berättas från Wien skola alla de östra gränssastningarne sättas i försvarstillstånd. En österrikisk eskader, bestående af 1 fregatt, 1 brigg och 1 korvett, säges oförtöfvadt skola afgå till svarta hafvet. Utförseln och transporten af vapen och krigsförråd till Ryssland har blifvit förbjuden i Österrike, en åtgärd, som synes visa att förhållandena emellan de båda fordna vännerna verkligen antagit en halft fiendtlig karakter. Om mötet i Teschen förljudes ingenting vidare, än att det eger rum på uttrycklig, egenbändig inbjudning af Österrikes kejsare. Preussen synes vilja slingra sig undan uppfyllandet af de förpliktelser det iklädt sig uti traktaten af den 20 April, hvadan den förmodan ligger nära till hands att kejsaren vid ett personligt sammanträslande med sin granne vill hafva allt på klar fot, innan han tar riktigt bestämdt parti uti orientaliska frågan. Ministern Buol, som beledsagar kejsaren till Teschen, är svåger med ryska sändebudet i Wien, Meyendorff. Man har nu ett faktiskt bevis för tillvaron af den emellan Österrike och Turkiet afslutade öfverenskommelsen, hvilken berättiga Österrike att för vissa fall besätta Albanien och Montenegro. Detta bevis består i en af franska Monitören meddelad skrifvelse af turkiska regeringen till besalhafvarne i provinserna Janina, Tricala, Herzegovina, Bosnien, Scutari, Albanien och Salonichi, paschan i Belgrad, kejserliga komissarien i Epirus och guvernören i Rumelien, beträffande österrikiska truppernas eemottagande. Det heter i denna skrifvalse, att Österrike skall sända några fartyg i Prevesas och Artas farvatten för att, gemensamt med de allierade makternas fartyg, understödja den truppkordong, som i anledning af oroligheterna i Epirus och Thessalien skall uppställas vid Greklands gränser. Tillika skall det låta trupper framrycka emot Albanien, för att dels förhindra upprorets utsträckning emot norden och å andra sidan afhålla Montenegrinerna från att förana ola vd da annrarickat Manna tons I