da 3 a 4 tunnor på tunnlandet, lätt, sammankrumpen och osäljbar säd. — De förluster, som härigenom inträffade åren 1840 och 1841 skola länge förblisva i friskt minne. — Må man äfven hafva lärt sig, att med verksamhet använda gödning till hvete, och akta sig för för starkt utsäde i gödslad jord, man kan dock aldrig vara säker, att icke de bästa förhoppningar om hveteskörden skola helt och hållet gäckas af en växtligheten öfvermåttan gynnande väderlek under Juli och början af Augusti. En vackrare brodd af vårsåd har man väl sällan sett än den, som visade sig i år omkring den 13 Maj, då jag sednast skref. Men samtidigt tog också den gynnsamma väderleken en ända. Blåst, torka och köld med nattfroster tills för några dagar sedan utöfvade ett fortfarande menligt inflytande, och mask började glesna vårsädsplantorna, om ej öfver allt, dock på många stora fält. Andtligen inträlfade natten mellan den 27 och 28 Mej ett herrligt och som det tycktes tillräckligt regn. Man väntade nu att vårsäden, der den lidit, skulle åter repa sig; men kalla nätter följde efter, kornet började gulna, hafren att visa sig brun och svartaktig på större och mindre stycken, stundom på flera tunnland. Endast den bäst uppgödslade jorden invid gårdar och landsvägar, der man haft beqvämare att utföra spillning, kunde stå emot dessa starka påkänningar. — Vi längta nu på det högsta efter regn och värme, (ty ett kallt regn skulle göra föga nytta), för att något så när kunna åter fatta de förhoppningar vi för en tid sedan hyste. Rågen synes icke hafva lidit något. Hvetet har glesnat alltför mycket der det förut varit tunnt, men blifvit rätt lagom der man i Maj befarade det vara för starkt. Den vackrare säden i gårdarnes granskap visar emellertid hvad Sverige skulle kunnat vara, huru betydande våra tillgångar genom sädesexport, om vi icke nu måtte svårt plikta för våra förfåders försummelse af fodervexters odling i stort, så att åkrarne hade kunnat tilldelas en jemnare och tillräcklig gödning. Aslägsnare gärden befinna sig nu i så utmattadt skick, att endast stora omkostnader under en längre tid kunna återställa deras bördighet så pass, att äfven de förmå uthärda några veckors missgynnande väderlek, som dock aldrig något år uteblifver Naturliga ängar och all annan gråsmark behöfva nu äfven högeligen snart inträssande regn, under det himlen är klar och losvande moln allt jemt försvinna för blåsten och förnya de pröfningar, för hvilka landtmannen städse är utsatt. De vanliga insekter, som skada de späda rofplantorna, äro i år vida talrikare än vanligt, och redan har man varit nödsakad att omså de tidigast med kålrötter besådda fälten. I det inre af länet emot Sköfde säges det att mera regn fallit, så att grödorna deromkring ännu för kort tid sedan visade sig allmännare lofvande. Af den starka reaktion i sädespriserna, som visat sig äfven under dessa dagars marknad i Lidköping, vill det synas som hade man redan fattat alltför stora och säkra förhoppningar om årets skörd. Den säd, som fördes till torgs, — icke mera för dagen än hvad en enda handlande oftast köper en höstmarknadsdag, fast mera än vanligt under sommarmarknaden, då föga säd eljest plär komma in, — ville nu nästan ingen se på; ingen köpare från främmande ort inställde sig och priserna söllo. Den samtidigt ingångna underrättelsen om inskränkning af bränvinsbränningstiden i höst torde härtill hafva medverkat och åtminstone för tillfället hafva dämpat all håg att förse sig med mera än dagens behof af säd. Ett stillestånd i all handel uppstod. (Forts.)