Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1854, sida 1

sallvar tänka på huru vi skola kunna utlösa vår bergtagna prinsessa. — Huru? — sade Stael och ratade upp sig med en spänstighet, sådan Hysing ej på lång tid hos honom sett spår af. — Huru? ÅÄro vi icke här nog många svenska officerare för att kunna befria general Horns dotter ur ett kloster? — Sakta, sakta, min vän! Så får det icke tillgå. Klostermurar äro farligare att storma än fästningsmurar, emedan de hasva hela rikets vidskepelse till sitt värn och hvarje ensaldig Isjäl till sin hämnare. Ett annat medel måste vi tillgripa; vi swäste gå försigtigare tillväga. — Försigtigheten är ett godt ord att skyla fegheten med. Vi skola kanhända gå och krusa med den der försigtigheten, tills .... — Gudskelof, kapten, ni vaknar upp igen till den gamla kraften af er liflighet. Dat är just en gladje att så der bli snubbad af er. Emellertid upprepar jag ännu att ni måste lugna er och tänka på sörsigtigheten. Ja till en början min bäste kapten och för att något lugna er, bör ni till och med föreställa er, att det kunde vara möjligt att er älskade sjelf icke befunne sig der. — Kom icke med en sådan förutsättning! Det skulle bringa mig till förtvislan. — Möjligheterna äro många, och ehuru jag, liksom ni, alskar att tro, att himlen upptäckt för er det tillhåll man sökt för att beröfva er henne, så önskar jag dock att ni skall handla med en klokhet sow ej i något fall, eller i hvilket förhållande saken egentligen står, kan komma att blottställa hvarken er eller den ni önskar befria. Vet ni hvad, kapten, en tanke faller mig just nu in. — Låt höra! Blott det leder till en säker och hastig utgång. — Vi måste här, som seglarn på det villande hafvet, styra vår kosa efter de tecken vår herre upptändt för vår syn, det vill säga vi måste göra våra slutsatser efter de anledningar omständigheterna gifvit oss vid handen. Om det är fröken Horn sjelf, hvilket visserligen synes det troliga, som tillåtit flickan att leka med och hänga på sig en nipp, så dyrbar i alla afseenden, tyckes det som om hon tillåtit henne ett visst förtroligt insteg hos sig; hvilket är så mycket sannolikare, som qvinnans hjerta i allmänhet hyser kärlek för barn, och det gemensamma modersmålet ännu mer borde bidraga att göra Sigrid väl anskrilven hos henne . . . CForts.)