Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1854, sida 1

1 ————— —— — — — — ———— brott, eller sorstumma inför verlden den förbannelse detta påtryckt mitt namn; nej, jag ber er deremot, att J måtten stampla mitt minne så, att hvarje hjerta ryser dervid och hvar arlig man spottar i sorradaras fotspår; att J måtten strö tistel på min graf, och, om ni för min skuld skolen gå döden till möte, intill sista minuten visa verlden den himmelsvida skilnaden på föriädarns och sosterlandsvännens slut. Förkrossen mig med edra ord och edra exempel, och lären tid och esterverld att sky min bana; blott så kunnen J af mitt förräderi göra fosterlandet ett gagn; blott så kan mitt brott landa det till nytta! Förvissad härom, ser jag ännu ett hopp vid grafvens rand, det, att som dess sista förrädare nedsjunka i dess mörker. Svärjen, ack svärjen mig, att uppfylla detta löfte! — J tigen? — — Den eviga rättvisan skall dock tala — — Förbannelse åt förrädarn! — Barmhertighet åt den ångerfulle! — sade Ruhl. Brinck drog en djup suck. Det var den sista, Det vådliga företaget af Staels förflyttning, midt under en brinnande feber, hade följts af en gynsam utgång. Det var som om Försynen till detta sista räddningsförsök velat spara all den framgång, den nekat de föregående. Näst dess bistånd hade Stael derför att tacka de lika kloka som önsnta åtgärder Hysing iakttog, till förekommande af alla olyckliga söjder, och de vaksamma omsorger, hvarmed han oupphörligen omgaf honom. Detta oaktadt blef dock hans sjukdom ganska långvarig, och flera veckor, ja månader förgingo innan han åte:kom till så pass styrka och klarhet i sinnet, att han fullkomligt kunde fatta sin belägenhet och draga sig till minnes de händelser, som bringat honom dit, der han nu befann sig. Siutligen segrade dock hans ungdom och fysiska kraltfullhet, så att han i hälsans åter mot honom öppnade famn, började liksom morna sig till för lifvet och dess intryck. Med lika mycken tacksamhet som förvåning, erfor han då allt hvad vänskapen för honom gjort, och med hvilka uppoffringar den arbetat för hans räddning. (Forts.)