IIKGS0III I)ILCIL var GCILILIIöMA Veg. 11141J e814111 måste för nattqvarter här betala 6 pence och lika mycket för en mugg godt kasse, med så mycket hvetbröd man vill ha. Vi lågo ganska godt, på simpla bord med madrasser, lakan och tacken. Kl. half 3 på tisdags e. m. suto vi på ångvagnstrainen. Vi suto der ganska bra på träbanken, såsom i en vanlig svensk bondstuga, och hade det rätt roligt. Omkring 20 personer suto i hvar vagn och hade ganska rymligt. Min granne, en beskedlig bondgumma, bjöd mig då och då konfekt och luktvatten. England är mycket, mycket vackert, med sin klara, friska grönska. Slatter begränsade af höjder, som stodo gröna, antingen af odlade vexter, eller af löfskog. Jag hade aldrig föreställt mig landet så vackert, ehuru det visserligen nu är den vackraste årstiden. Det svenska landskapet är blandadt med så myeket grått, genom trädesgärden och gärdesgårdar; det engelska är helt grönt genom häckar och rotfrukter planterade på tradena. Vi soro åsven genom bergiga trakter, ja, genom sjelfva de lösklädda bergen; på ett ställe räckte en sådan sart genom bergstunneln 5 minuter. — Landet är mycket tätt bebygdt; på vissa trakter så tätt, att det hela ser ut som en sammanhangande stad med gröna täppor och trad. ÅÄÅtminstone ser det så ut, då man flyger fram på jernvägen. Vi framkommo till Liverpool kl. 10 på aftonen. Jag råkade der genast några svenskar, kontorister från Carlstad, som legat här en tid och ämnade sig till Californien. Med dem var en ungrare, som genom sina vackra och lifliga drag skiljde sig skarpt från engelsmännens alfvarsamma plumpuddingsansigten. Ibland ser jag amerikanska sjömän i röda tröjor och med frimodiga, glada och vackra ansigten, men också fula, gement fula mulatter. På ett ställe såg jag några skottar i sin nationaldrägt, spelande på säckpipor. — Här ligga hundratals tyskar, som prata orimligt och äro mycket häftiga, såsom då det. ex. få vänta på maten. Då skrika de och väsnas så, att svenskarne blott se på dem och skratta. — Svenskarne, som ligga här, äro lugna och stadiga, och de svenska qvinnorna, sjelfva mycket snyggare och tystare än de tyska, hjelpa till med diskning och dylikt. De hålla sin morgonbön tillsammans och sjunga då alla, som i en svensk kyrka. — Det är en fågnad att se den svenska allmogen ibland andra nationers. De se så hyfsade ut; höfliga, men stela och tysta. I morgon — det är söndag i dag och vi ha således väntat snart en vecka — gå svenskarne troligen ombord, ehuru fartyget kanske ej går förrän om onsdag. Kosten, som här bestås emigranterna, är i mitt tycke icke att klaga på, och jag har ej heller hört att någon gjort det, men den tyste svensken säger icke mycket, om man ej frågar ut orden af honom. Emedan här är så fullt med tyska emigranter, hafva madrasser ej kunnat anskaffas åt svenskarne, men de klaga ändock ej. Jag har blott hört en enda, en sorts herrekarl, för öfrigt mycket hygglig, finna det tråkigt att ligga på bara golfvet. — Emigranternas rum äro vackra, ljusa, med frisk luft, hvilket är en hufvudsak. — Några närmare detaljer om huru emigranterna hafva det här, skall du få i nästa bref. Jag har begagnat den tid jag legat här, att se mig litet omkring på den engelska landsbygden i grannskapet af Liverpool och betrakta jordbruket härstädes, och jag kan ej nog beundra både landets skönhet och jordbrukets fullkomlighet. Jag har sett lorders boningar och arrendatorers, större och mindre. Den engelska arbetaren är mycket lik den svenska, men starkare till kroppen och härdare i sitt tal. Jag talade långa stunder med dem och besvarade deras nysikna frågor om Sverge. Somliga arbetare på medelmåttiga farms voro höfliga och muntra; på andra stallen voro de råa och oborstade. På Lordsresidenset Klockstet Hall rådde en faslig lyx i stall och ladugårdar; till och med hönsen hade gaslysning, men der sågo arbetarne mest trasiga och tryckta ut, alldeles som på stränga herregårdar i Sverge. Deremot mådde hästarne som herrar, ty de hade hvar sin stora kammare och uppassades af storväxta, välklädda drängar, som frustade på halmen, då de rörde om ströet åt hastarne, ett bruk, hvars mening eller nytta jag ej förstår. — Parken omkring lordens egendom är utmärkt skön; fria, öppna platser, med den sriskaste grönska, omvexlande med stora partier af nästan ogenomtränglig löfskog. Jag såg der en tjäderhöna eller hvad det var och visade en jägare, som jag mötte, på henne, men han brydde sig ej derom, utan sade bara att det var vackert väder, något som engelsmännen a