såsom en ganska vanlig. ursäkt bland menniskor: N.N. är väl en usling, men andra äro ej bättre. Det mesta här i verlden är relativt; till och med dygd och last äro ej uteslutna från denna kathegori. — Lägg helt och hållet mörker öfver en tafla och äfven de förut, genom kontrasten mot ljuset, effektfullaste mörka partier blifva blott matta skuggor. — Bevisa att all politik är bedrägeri och Rysslands nedrigheter väcka då hvarken förundran eller harm. Detta allt känner förf. i W. T. lika väl som vi. Det är just i insigten häraf han företagit sig skuggläggningen af vestmakternas, särdeles Englands, förflutna politik. H.-T:s erinran, att man ej borde bedömma Englands närvarande politik efter den förflutna, bemötes af W.-T. sålunda: 5Om någon förebrår Pehr att han röfvat, så är det ingen ursäkt för röfveriet, att Pehr ej stulit på sednare åren, att han är en god husbonde och offrat en del åt kyrkan. Vi adoptera denna liknelse. Om Pehr har varit en bedragare, men sedermera blifvit upprigt rättskaffens, såsom man af alla hans handlingar kan finna, så kan man med tillit ingå i underhandlingar med honom och skulle göra ganska illa, om man ej erkände hans förbättring, utan ständigt upprepade och förehölle honom hans gamla synder, som han på allt sått sökt försona. Men nu är likväl denna liknelse ej adaqvat. Englands styrelse, eller så att säga politiska personlighet, är icke densamma nu som förr. Här är fråga om andra personer, och man kan ej rimligen tillrakna den ena den andras fel. Eljest skulle man, t. ex. tillrakna Gustaf Adolf och hans politik Carl IX:s grymhet, Sigismunds katholicism, Johans III:s karakterslöshet o. s. v. Det ar icke sundt förnuft i detta. W.-T. påstår sedan, att H.-T. dragit ut att försvara L. Napoleon. Våra ord voro: Vi hafva aldrig varit L. Napoleons försvararare, om vi än ej kunnat förbise den nädrändighet, som drifvit honom till många af hans handlingar, men vi anse att hans sednaste politiska uppträdande försonat många af hans förra synder. Vi vidblifva detta yttrande, men det skulle leda oss för långt in i en hop historiska detaljer, som äro skiljda från det ämne, hvarom nu är fråga, om vi skulle närmare utveckla beviset för åsigtens rigtighet. — Härmed har II.T. ej blifvit riddare för denna styrelse; tvertom ogilla vi densamma i grunden säkert vida mer an förs:n i W.-T., emedan vi finna hela det despotiska system, som L. Napoleon infört, förhatligt, under det att vår förf:e synes här egentligen förbittras öfver att det blifvit vändt mot Ryssland. W.-T:s påstående att engelska regeringen äfven blifvit komprometterad genom den hemliga korrespondensens offentliggörande är falskt. Det har tvertom varit vackert att se huru på en gång klokt och försigtigt och tillika oegennyttigt England handlat i denna sak. All verldens diplomati kan svårligen uppvisa ett motstycke härtill. Hvad W.-T. vidare yttrar är intet i sak. Då den talar om H.-T:s grofva okunnighet! i afseende å vårt sjelsmant anmärkta och erkända misstag rörande. Gibraltar, ett misstag, som dock icke forändrade det minsta i den sak, som var i fråga, så borde den ej hafva glömt sitt eget misstag vis å vis Englands trolösa beteende att seqvestrera ryska fartyg, till trots af förklaringen att de skulle gå fria till den 10 Maj, ett misstag, som innebar mycket i sak, alldenstund det var härpå W.-T. stödde sitt påstående att Englands politik nu var lika gemen som fordom. — Man skall hafva god panna, för att, oaktadt upplyst om ett så groft misstag, påstå sig ej vara i minsta mån vederlagd. Vi lemna härmed Werml.-Tidn., för att vända oss till dess konsrater Sv. Tidn. Denne har, i en uppsats hållen i allmänna ordalag, velat spela förföljd oskuld med anledning af så väl H.-T:s, som andra tidningars framhållande af dess besynnerliga beteende, att reproducera Werml.-Tidn.:s i ryskt intresse skrilna uppsatsatser. I st. att svara härpå, vänder Sv. Tidn. saken så, som hade man klandrat tidn. för dess varningar, att ej för blindt och obetänksamt kasta sig i kriget, på det vi ej måtte upplefva händelserna under 1741 och 42. Hvilka voro, frågar Sv. Tidn., med historien i hand-, mera fosterlandsälskande, de som anstiltade det krig, som beröfvade oss ännu en del af Finland, eller de som afstyrkte det. — Tidn. fortfar: sÄven då hotade man sina politiska motståndare med namnen förrädare och ryssvänner — — Sådan var partiernas rättvisa då. Sådan är AR AA — I I (