såttande till hvad den var löre förra riksdagen. I Saken kommer väl nu att afgöras genom den förseglade sedeln. — I fråga om Skjutsningshesväret återremitterade presteståndet utskottets förslag, på det Statsr. Sandströmers motion måtte blifva tagen i rätt betraktande, hvaremot borgareståndet biföll utskottets förslag, utom hvad betraslade sörhöjning af skjutslegan, som afslogs såväl hvad angår land som stad. — I sråga om posthemmans lättnad i vissa besvär med postförningen, hade utskottet afstyrkt alla harom väckta motioner. Då frågan förekom hos borgareståndet bifölls besynnerligt nog detta utskottets förslag. — Borgareståndet har, med förkastande af utskottets förslag, enhälligt beslutat införandet af ett lika postporto öfver hela riket, a 4 sk. bko, i likhet med grefve Björnstjernas förslag. — Från medstånden hade inkommit inbjudningar att förena sig med deras beslut i judefrågan. Borgareständet förenade sig med adelns beslut, såsom varande någorlunda liberalt, och lade de öfriga inbjudningarne till handlingarne. A. Bl. meddelar en motion al hr v. HlartI mansdorff rörande inrättandet af ett Ecclesiastkkollegium, eller rättare denna motions utveckling hos Ridd. och Adeln. Detta hr v. H:s anförande är ett bland de intressantaste historiska framställningar vi sett på sednare tider. Med snällposten anlände i går från Stockholm Kongl. Maj:ts nåd. kungörelse, ang. in3 — — 2 skrånkning i oränrinsbränningsliden under nasta håst, hvars innehåll är, att Kongl. Maj:t, med anledning af nu för handen varande omständigheter, funnit godt i nåder förordna, att all bränvinsbränning i riket skall under senare hälften af November och hela December månad innevarande år inställas, och sålunda under äterstoden af detta år i allmänhet vara tillåten blott från och med den 1 till och med den 15 November, söndagarne undantagne; skolande i afseende på bränningsredskapens försegling elI ler aslemnande i allmänt förvar efter sistnamnde dag, iakttagas hvad härom i 23 och 26 SS af Kongl. Förordningen den 10 Okt. 1851 sinnes föreskrifvet. Aftonbladet af den 2 dennes meddelar följande: Ett besök på engelska ängkorvetten ,Hecla gjordes i går atton af några Stockholmsboer, till ett antal af inemot hundra personer, hvilka kl. half 4 afgingo från Slottsbacken med ångfartyget ,Ran. Redan något hit om Waxholm fingo de lustresande sända engelsmännen den första helsningen, då Ran passerade ett Inet svenskt ångfartyg, bogserande en större bät, båda hårdt lastade med för de förenade eskadrarne bestamda pro visioner af alla slag, som skulle ut till Hecla, hvarsöre ombord å ångbåten befunno sig flera engelsmän, med hvilka man utbytte hurrarop. Efter omkring halfannan timmas färd ade Ran till vid Hectas fallrepstrappa, der det genast tilläls passagerarne stiga ombord. På skeppets däck rådde mycken rörelse. Större delen af besättningen höll på att taga ombord foder för en stor mangd slagtboskap (80 å 100 oxar förutom en mängd ,smakritter), som dagen förut blifvit intagen, och med hvars klafslående och -instusning andra voro sysselsatta. Oaktadt all denna verksamhet blefvo de besökande med förekommande artighet och beredvillighet förda omkring till skeppets alla delar, från kajutorna och machinrummet iutill kommandobryggan och hjulhusen, ofvanpä hvilka stodo fastsurrade de vid Ekenäs såsom troldger tagna ryska kanoner na, och der man hade tillfälle iakttaga spåren efter de ryska kulorna, så val på skeppets genomborrade slupar som på skorstenen, hvilken fatt åtsbilliga lufthål. Med största intresse samlades eme lertid resenarerna uti den kajuta, der en rysk kanonkula gjort Sitt ogåstvänliga, fastän på det hela tomligen oskadliga besok. Kulan hade kommit in i sned riktning genom skeppsväggen straxt ofvanom kojen uti en af underolsicerarnes hyttor, passerat flera tvärsko:zt i det inre af fartyget och slutligen stannat i fartygets andra sida, derifrån den blifvit uttagen, och nu förevisades såsom ett minne af affären, liksom en af den utryckta träsplinten genomborrad sydvest m. fl. artiklar, som vittnade om effekten af den inkastade projektilen. Sedan sålun da omkring halsannan timma blifvit tillbragt ombord med fartygets bedeende och samtal med den hurtiga besättningen och dess artiga officerare, embarkerade de besökande åter å ,Ran, som lade ifrån under det den medföljande musiken uppstamde ,Govd save the queen, och lifliga hurrarop vexlades mellan ångfarty gets besättning och Rans passagerare. Ran gjorde ett slag rundt om Hecla, allt under fortfarande musik och hurtarop, tills slutligen, då Ran aflägsnade sig, Hecias besättning gick upp i vanterna och sände sina gåster den sista afskedshelsningen. Under allmän belåtenhet öfver det angenäma besöket företogs sålunda återlärden med ett kort anlöpande af Waxholm. Men de bästa var dock de resande förbehållet till sist. Då Ran passerat Hasseludden märktes nemligen på något af stånd en engelsk roddslup. Genom kikare upptäcktes snart att den förde ombord kapten Hall, Heclas befäl bafvare, som nu återvände från Stockholm till sit skepp. Kort efter Rans möte med slupen samman träffade denna med ångfartyget ÅFlink, hvilket tos kapten Hall ombord och hans slup på släp. Sa snar man emellertid på Ran hunnit ötvertyga sig att de var kapten Hall man mött, var ängbatens befälhafvar genast villig att efterkomma passagerarnes Önskan at vända om och taga fatt Flink för att de resande skul le få utbringa ett lefve för hjelten från Ekenäs. Snart Jåg Ran sida om sida med Flink på hvars akterdäc man såg kapten Hall. Rans passagerare uppstämd nu skallande hurrarop, man viftade med hattar, me näsdukar, — med ett ord, det var ett lif och en en tusiasm. hvartill vi sällan bevittnat något motstycke Kapten Hall besvarade artigt dessa aktuingsbetygelse och gaf besältuingen 1 sin slup tecken att återgald hurraropen från Ran. De bada fartygen skiljdes slu! ligen, och de resande återvände, hjertligen belåtne a BY an hullning at den man hwvilkon det hli