Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1854, sida 1

ben 6 Juni. Det finnes två mycket olika slag af sjelfständighet. Det ena är att med fasthet och sjellmedveten kraft motstå allt obehörigt intrång från andra menniskor, vare sig genom maktspråk eller lockelser, och framgå på den väg man anser var den rätta, utan att vika hvarken till höger eller venster, men att, med allt detta, fördomsfritt lyssna till hvarje råd, hafva sinnet öppet för hvarje godt inslytande och utan tvekan antaga och tacksamt erkanna hvad man finner vara rätt, strede det än så mycket mot gamla sörestallningssatt. Detta är den ädla, den sanna sjelsstandigheten, som hvarje menniska, hvarje folk bör sträfva att nå. Det andra slaget deremot, som tyvärr är det mera vanliga, och som vi vilja kalla det kälkborgerliga, är den sjelfständighet, som framför allt är rädd för att emottaga intryck från annat håll; som ej erkänner någon annan grund sör sin handling än den egna viljan, som låter tillintetgöra sig helldre än att gå in på något, som man ej sjelf först funnit, och som söljaktligen betraktar det såsom den största förodmjukelse, att emottaga upplysningar, råd eller varningar från någon eho det vara må. Detta är sjellviskhetens och egenviljans sjelfständighet, hvilken likväl, så säker den tycker sig vara, gemealigen är i grunden ganska osjelf ständig och obemarkt ledes al andra makter,