Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1854, sida 1

L 000h som på ett klokt sätt begagna sig af den rådande passionen till ett medel i sina händer. Det är detta sednare slag af sjelsstandighet, som elt visst parti nu vill drifva det svenska solket att iakttaga, genom kittlande af den pasSion. som hos små sinnen är mäktigare än de flesta andra, att man ej skall låta föreskrifva sig lagar, vore de än så lörnustiga, att vi skola varna oss från allt intrång i våra förhållanden o. s. v. Och det är — märk väl — hufvud-akligen emot England vi skola intaga denna krastsulla, oberoende stallning. Hvar och en, som talar annorlunda, hvar och en som anser att sv. folket må med glädje tillegna sig den erfarenhet, de frukteraf en mera utvecklad kultur, i såväl vetenskapligt som industriellt och statsborgerligt hänseende, som man kan hemta från Europas vestra och mellersta stater, han är icke Svensk, han vill ha Sverige till en Engelsk lydstat, han lifvas af en verklig eller bestalld fanatism för England o. s. v. En sådan skeshet i rattsbegrepp, sådana salska föreställningar om nationell sjelfständighet hafva, likasom den fordna s. k. sridderliga hederskanslanmellan individerna, beredt månget folk stora olyckor, i det de tillbakahälhit utvecklingen af den sanna och höga sjelfständigheten. Efter denna lilla inledning vilja vi taga Wermlandstidningens sednaste uppsats en smula i skärskådande. Tidningen begynner med att påbörda H. T. att hafva gjort honom ,en osann beskyllning och frågar: Naår och hvar hafva våra uppsatser gått ut på att sätta Rysslands politik uti en fördelaktigare dager ? H. T. kan icke i våra uppsatser framvisa ett ord, ett enda faktum, som råtisärdigar en sädan tillvitelse. Vi skresvo icke om Rysslands politik, då vi skrefvo om vestmakternas; emedan föremålet för vår uppsats var vestmakternas politik. Vi vilja att detta skall vara detia. Hvad har H. T. i afseende harå sagt? Jo, alt W. T:s uppsatser ,gingo ut på att kasta skugga på vestmakternas politik och derigenom (märk väl!) sätta Rysslands i en ljusare dager. Är detta en rosann beskyllning? Har det ej varit W. T:s taktik, att, i st. f. att direkt taga parti för Ryssland, hvilket den ej vågat, på allt sätt nedsätta dess fiender, så att t. o. m. Alexanders dåd att på ett förrädiskt sätt angripa och behålla Finland, om ej öppet ursäktas, dock förmildras dermed att han var trugaddertill af Napoleon? W. T. påstår, att Rysslands politik ej erhäller en ljusare dager, derför att dess motståndares ställes i en mörk, emedan, menar W. T., söor det att Pehr och Pål gör (göra?) sammaledes, lärer (lara 2) väl icke Påls stölder derigenom ställas i en ljusare dager.W. T. söker här komma ifrån saken genom advokatyr. Om det är fråga om tvenne personligheter, som kommit i strid med hvarandra, al hvilka man bar att taga parti för den ene eller den andre, och man icke afser tvistefrågan för ögonblicket, utan hvardera partens moraliska personlighet, så är det tydligt att ett nedsättande af den hederlige till likhet med bofven, hvilket upphafver kontrasten dem emellan, sätter den sednare i en ljusare dager än han eljest skulle stå. — Också gäller det rr rn