Iarikes N yheter. Götheborg. Tillfölje af förekomna anledningar ha de i Tisdagstidningens referat, rörande senaste branden i Haga, omnämnda manspersonerne P. Ohman och C. G. Lundmark, samma dag på aftonen blifvit af polisen tagna i förvar. Ett med dem i går hållet förhör utföll så, att båda förklarades skyldige tråda i häkte, der de hvar för sig nu förvaras i cell. Med anledning af inhemtade upplysningar, erhöll öfverpoliskonstapeln Göthe order att, biträdd af poliskonstapeln N:o 33 Zetterberg, genast afresa till gårdsrättaren A. Öhmans hemvist i trakten af Sollebrunn, der Nils Ohman äfven vistades, för att inställa nämnde bröder till förhörs undergående i poliskammaren. Detta uppdrag har utförts med den raskhet, att Göthe i dag på morgonen hit återvandt med bröderne A. och N. Ohman. Sedan ransakningen om denna, som det nu visat sig, länge förberedda och vidtutgrenade, mordbrandskomplott förevarit, skall resultatet af densamma i tidningen blifva meddeladt. För fjerde gången i år har nu eldsvåda timat i Norrköping. I Fredags tidigt på morgonen utbröt nemligen eld uti en envånings magasinsbyggnad af korsverke, belägen i vestra delen af staden. Elden spridde sig, oaktadt vädret var lugnt, med hastighet och antände tvenne närliggande tvåvåningshus af träd, hvilka totalt nedbrunno. Elter halsannan timmas tid hade man lyckats bli herre öfver elden. Uti magasinet, hvilket, såväl som de andra båda byggnaderna, egdås af bolaget för Norrköpings bomullsspinneri, förvarades ett större parti bomull och bomullsgarn, hvilket blef lågornas ros. Bolagets förlust uppskattas till öfver 20,000 rdr, ehuru såväl fastigheterna som lösegendomen voro brandförsäkrade, dock, såsom man finner, ej till deras fulla värde. Det förmodas att elden uppkommit genom bomullens sjelsantandning, enär inga skäl lära förefinnas att misstänka mordbrand. Det bekanta Rosenschöldska tryckfrihetsmålet förevar inför rådhusratten i Lund sistl. Fredag, hvarvid den ovanliga händelsen inträffade att Rosenschöld vägrade attvälja jurymän, med anledning hvaraf domstolen, etter att förgäfves hafva visat R. att denna skyldighet ålåg honom, sjelf utsåg jurymän äfven för R., sedan aktor och domstolen utsett jurymän. Då sedan fråga blef om uteslutning, vägrade R. äfven då att utesluta någon af de utaf aktor och domstolen valde, med anledning hvaraf domstolen beslöt, att verkställa lottning för denna sak.