Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1854, sida 2

Theater. På theatern gass i förrgår afton Victor Hugos stora sorgespel ,Hernani. Såsom bekant utgör detta sorgespel ett arbete i denna stora, klassiska genre, som numera väl ej är modern, men som en tid utgjorde scenens hulvudföremål och glans. För vår del erkänna vi upp: rigtigt, att vi ej rätt förstå denna genre, med dess starka pathos, stora effektscener och formfulländade, men monotona alexandrinska versifi kation. Emellertid förutsätter ett sådant skådespel stora resurser vid utförandet, uti praktfulla dekorationer och kostymer, och framför allt i flera tragiska skådespelaretalanger, hvilka måste blifva allt sällsyntare, ju mera denna genre tradt undan för det borgerliga dramat och för komedien. Vi betvilla derföre, att sådana skådespel kunna rätt tillsredsstallande gilvas på någon annan scen i Europa än på Theatre Francais i Paris, som är nästan uteslutande ägnad åt den gamla klassiska skolan. Likval vill gerna hvarje skådespelaresällskap på sin repertoir äga en sådan pjes, likasom man inom andra grenar al konsten alltid gerna bibehåller ett och annat minne af klassiciteten, såsom talangens högsta pröfvosten. — Detta är ock ganska lyckligt för publiken i alla de städer, der man ej har stående theatrar, emedan man på detta sätt får åtminstone en aning om de stora skådespelen, för hvilka man eljest skulle blifva alldeles främmande. Vi höra således ej till dem, som ogilla att hr. Stjernström upptagit -Hernanix, ehuru afven hans stora anordningsförmåga strandat mot bristande dels theaterns, dels egna resurser. För bedömmande af skådespelets uppförande bör man emellertid mindre tänka på huru allt