Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1854, sida 1

tillbaka; ty en så oerhörd begäran hade han verkligen aldrig trott kunde ifrågasättas. Kommendanten, som såg hans bestörtning, skyndade sig att tillägga: — Det torde synas er mycket, men risken, risken. — — Vi skola betänka oss; kanhända kunna vi något jemka.) Här var likväl icke tid att länge uppehålla sig vid köpslagandet. Natalias frikostighet — och Staels egen förmögenhet voro tillräckliga garantier för en räddning, som för penningar kunde erhållas. Lemnande jemnkningen till ett annat tillfälle, ilade Hysing, att för Natalia redogöra för utgången af sitt ärende. Leende lyckönskade hon honom till hans framgång och sade: — Bär kapten Stael den hälsningen, att det är Natalia Gagarin, furst Alexander Gagarins trolofvade, som skänker honom hans lif, och det med ju mer nöje ju högre dess pris uppskattas. Se der ännu tusen rubel. — Och hon uppräknade summan. — Använd dem att sörskasla honom den vård och de beqvämligheter hans tillstånd krafver. Omgif honom med allt som kan tillfredsställa hans behof och önskningar, och säg honom då han njuter deraf, att det är på höjden af min egen lycka, som jag känner mig rörd till medlidande med honom. Vid dessa sista ord bröt sig dock en suck ur det unga, stolta bröstet, och hon kastade kedjan, som bar det briljanterade porträttet af hennes fästman hastigt åt sidan, hvarpå hon, under en synbar rörelse, med en kort nickning på hufvudet lemnade Hysing. Denne begaf sig nu till Stael. Det var emot aftonen, och han fann honom, såsom vanligt är vid denna tid på dygnet med febersjuka, mycket orolig och betydligt sämre, än först på dagen. Af fruktan, att den tidning han hade att bringa honom, skulle i detta tillstånd verka alltför lifligt på hans genom sjukdomen retligblifna sinnen, och jaga den välgörande sömnen bort för natten, beslot han att uppskjuta den till en lagligare tid, och infann sig ånyo den följande morgonen. (Forts.)