m 52424 7myhh5ss5 7777 nn SJ här går jag omkring, och klappar på hvarje dörr, och frågar: Hvar år regeringen? — men får ej något svar. llar icke kriget någon betydelse för Sverige? III. Svenskarne hafva ofta utfört stora bedrifter, men de hafva sällan förstått att draga rätta gagnet deraf. De äro tappre, lätt hänförde och hafva en stark känsla för sin nationalitet, når de blott inse att denna är i fara, hvarföre de äfven äro oöfverträffliga på slagfältet; men de lida af en tröghet i själen och en lättja i förståndet, förenad med en viss flygtighet, hvarigenom de sällan tänka sig nog in i ämnena och ofta rusa åstad utan plan och mål, till dess de af händelserna öfverväldigas, och, handfallne när kampen är öfverstånden, låta dess frukter bortplockas af andra. Härigenom och i följd af en viss lättsinnig liberalitet, när det gäller statens intressen — ofta parad med en icke ringa portion egoism i det enskilda litvet — hafva vi nästan alltid i fredstraktaterne bortslumpat, hvad våra armåer vunnit, och med pennan bortgifvit fördelar, som blifvit dyrt förvärfvade med svärdet. Denna gång tyckes man till och med, om man får döma af ett och annat, lyckligtvis ännu temligen enstaka yttrande i vissa tidningar, vara sinnad att på förhand gifva vinsten förlorad, utan att dock afråda från spelet, nej under det man på samma gång uppmanar dertill. Det är i synnerhet emot denna osvenska och i alla hänseenden ovärdiga uppfattning af saderneslandet kall och ställning i den nu förestående verldsstriden, som vi ansett oss böra uttryckligen pratestera. Vill man icke Sveriges ära och fördel, så må man äfven hålla inne med sina uppmaningar till strid och uppoffringar; om man åter vill sitt fosterlands väl, må man äfven fatta sitt mål rätt och se till att man icke inleder sin nation i en kamp, som blott kommer främmande intressen till godo. — Vi hafva derföre, äfven med fara att synas alltför mycket anticipera på framtiden, något utförligare uppehållit oss vid Finlands blifvande ställning till Sverige, för den händelse att någon återeröfring af detta land från vår sida komme i fråga och lyckades; men sedan vi tro oss hafva visat, huru Sverige, om Finland återvunnes, hvarken borde eller kunde deraf bilda ett nytt grannrike, utan deruti måste vinna en integrerande, om ock i den inre förvaltningen oafhängig, del af det gemensamma fäderneslandet, skola vi äfven taga i betraktande frågan om möjligheten att uppnå detta mål — att först eråfra och sedan behålla Finland. Hvarje anfall på en främmande stats område bar vanligen ett dubbelt motstånd att bekämpa, ett aktivt, af den siendtliga armeen, ett annat öfver hufvud taget mera passivt, men, om det ihärdigt fortsattes, ganska betänkligt, å befolkningens sida. Hvad det förra beträffar har Ryssland för närvarande, efter all sannolikhet, endast vid pass 30,000 man i Finland; ty oaktadt de nitiskt utbredda berättelserne om ryska truppförsändningar uppåt de finska kusterne, torde vi svårligen kunna antaga de förstärkningar som blifvit afsände till denna provins, i hvilken den vanliga militärstyrkan utgör blott 12,000 man, till högre numerär än 18,000, då man vet, å ena sidan huru öfverdrifna alla ryska uppgifter i sådana fall äro och huru slugt de genom dislokationer och fingerade marcher alltid vetat att bedraga mängden, samt, å den andra, hvilka ofantliga truppmassor Ryssland för närvaravde är nödsakadt att hafva på andra ställen, och huru dess finanser för ingen del tillåta något öfverflöd i denna väg. Denna truppstyrka torde icke heller kunna betydligt förökas; ty, om man sammanräknar de armåkorpser, som Ryssland nu måste använda på andra håll: i Asien emot Turkar och Circassier 150,000 man, i Wallachiet 50,000 och på andra sidan Donau 100,000, i Polen 130,000 och såsom garnisonerande i Petersburg, Riga och Reval minst 70,000 man, så har czaren redan för sina öfriga vidsträckta gränsor och oberäknadt icke blott Finland utan äfven hela den inre monarkien, som väl icke heller lärer vara i den författning att den kan lemnas utan all militär, behof af en half million soldater. När man besinnar hvad detta vill söga för en stat, som hittills aldrig i något utländskt krig haft mer än 200,000 man på benen, och hvilka oerhörda förråder i vapen, ekipering och ammunition en sådan truppmassa erfordrar, så måste man, äfven utan att taga i beräkning kostnaderne för sådane armåekorpsers underhåll, inse att det för Ryssland kan hafva sig svårt nog att uppställa den af oss förmodade ruppstyrka i Finland, ännu mindre någon står— T lan Sea dad a 12 Or då