ket) — af en ledamot, asgifva en förklaring, som bereder konungens rådgifvares nederlag i frågan ? Slutligen, kan det gillas, att en konungens rådgifvare säger sig väl hysa en viss åsigt, men icke anser löna mödan att yrka den, med ersarenhet af att hans ord så litet betyda? Hvad betyder ett sådent tillkannagifvande? I sanning må icke ett land vara att lyckönska, som styres af regering, som får uppbära sådana snubbor af sina egna vänner, och som intager en sådan ställning i sjelfva det stånd, hvari regeringens ledamöter kunna uppträda och göra sina åsigter gällande? Efter att hafva gifvit en ganska tydlig vink derom, att regeringen borde tillstoppa munnen på sina förtroende ämbetsmän och hindra dem ifrån att göra opposition, en uppmaning, som faller sig egen, då den utgår från just en förtroendeämbetsman, som i sjelfva dessa ord inlägger en icke obetydlig opposition, slutar Sv. Tidn. sålunda: ÄÅro konungens rådgifvare icke ense, understöda de icke hvarandra, tillåta de regeringens närmaste organer att mot sig föra det lilla kriget, nödgas de beklaga sig öfver att deras ord icke hafva gehör, äfven icke på ställen, der tillgifvenheten för deras personer, för monarkien och för de upprätthållande grundsatserna är som omisskänneligast, då måste man erinra sig orden af den betydande man, som för ett antal af år sedan reste från en riksdag, yttrande: Jag reser hem; ty här går jag omkring, och klappar på hvarje dörr, och frågar: Hvar år regeringen? — men får ej något svar.