I Bondeståndet behandlades ämnet kortare. Vid artikela tackjern var det egentligen ej någon som talade emot utskottets framställning, ehuru Hullman, med hvilken Anders Jonsson från Westmanland förenade sig, beklagade att hvarken utskottet eller reservanterna sett frågan från rättvisans, utan blott från den enskilda nyttans och de enskilda intressenas ständpunkt, och önskade att tullsatsen blifvit bestämd till 32 sk. i stället för I rdr per skeppund. För stångjern ville Nils Larsson ha blott 2 rdr tullsats, och understöddes af Nyqvist; men förre talmannen Nils Persson och Bergström från Dalarne sörordade utskottets förslag, och segrade. Om plåtar uppstod en diskussion, utan särdeles annat anmärkningsvärdt innehåll, än att Sahlin och v. talmannen Svartling åberopade engelska plåtars sämre beskaffenhet än de svenska, då de förordade högre tullsatts än utskottet föreslagit, hvilke: Ola Månsson visade borde tvärtom anses lugnande för svenska valsverken, emedan ingen skulle köpa sämre vara i stället för bättre. (Forts.)