Sverige, en sattig och sjelf svag stat, skulle ensam försaka alla tillfällen att föröka sin styrka så i politiskt som materielt hänseende, hvarföre vi allena alltid skola vara beredvillige att efterkomma alla möjliga hugskott från deras sida, som vi kunde föreskrifva lagar? Vi hafva icke förmärkt, att hvarken England eller Ryssland, eller — för att taga exemplet från en grannstat, som annars gerna åberopas som ett mönster både i ena och andra hänseendet Danmark, tagit något annat än sina egna intressen till råds vid behandlingen af sina bieller lydländer; och desamme, som nu visa sig benägne att förorda Finlands sjelsständighet blott derföre att de förmoda, det några individuella sympathier för ett sådant sakernas tillstånd finnas derstädes, hafva varit de förste att lofprisa Danmark för den käckhet och kraft, med hvilken denna stat betvingat Sleswig och Holstein. De hafva icke med ett ord försvarat dessa hertigd:s rättigheter eller anspråk attbilda en egen stat, och fastän de kanske icke till fullo gillat helstatsiden, i afseende på Holstein, (vi hafva dock icke sett något bevis på motsatsen), hafva de icke på minsta sätt röjt några sympathier för det Sleswigska sjelsständighetspartiet, ehuru detta innefattade nära hälsten af samma hertigdömes befolkning och sålunda bildade en ojemförligt mera betydande opinion, än den, för hvilken de, när det gäller vårt eget fådernesland, visa en så djup respekt, och hvilken sannolikt först måste skapas genom dylikt tanklöst pjoller från Svenskarnes sida. Det är således vår fullkomliga öfvertygelse att Sverige, om det för öfrigt ansåge sig kunna och böra deltaga i striden emot Ryssland, icke skulle dervid behöfva hysa några betänkligheter i afseende på den möjliga vinsten deraf; ty den låge helt och hållet i segrarens händer. Finland skulle åter blifva vårt, icke en lydprovins, utan en betydande och sjelfverksam del af det gemensamma säderneslandet. Men det gifves dock äfven, i händelse af kampens lyckliga utgång, ett sätt att tillfredsställa på en gång svenska nationens rättmätiga fordran, att skörda något gagn af sina upposlringar, samt de liberala gymhathierne för Finlands emancipation, och detta är att, ungesär som Danmark nyligen gjort i afseende på Sleswig, låta Finland med Sverige utgöra en enda stat under en gemensam regent, med samma arfsföljd och gemensam diplomatisk representation, krigsmakt, vapen och flagga, postoch tullväsen m. m., men derjemte hafva sin särskilta Landtdag, äfvensom en afsöndrad lokaladministration sör sådane inre angelägenheter, som till exempel kyrkooch undervisningsväsende, lagskipning och polisväsende, kommunalväsende, näringsväsende samt utgifter och inkomster, som anginge storfurstendömets inre angelägenher, äfvensom för bestämmande af utgöringssättet i afseende på eventuella tillskott till Finlands bidrag för monarkiens gemensamma behof. För alla andra angelägenheter skulle dock Sverige och Finland hafva administration och lagstiftningsmakt gemensamt, i det att antingen Storfurstendömet till den svenska riksdagen afsände representanter, utsedde efter samma grunder, som då vore gällande för vår egen representation, eller ock den finska landtdagen trädde tillsammans med den svenska riksförsamlingen. Till de utgifter som angå statens gemensamma angelägenheter borde Finland, likasom nu de danska hertigdömena i förhållande till Danmark, bidraga i proportion efter dess folkmängd, så att, likasom dessa nu erlägga 8:delar af danska konungens civillista, äfvensom af utgifter till dess flotta och arm6e m. m., så komme Finland, hvars folkmängd, år 1850, utgjorde 48 2 af Sveriges ), att bestrida i det närmaste 3 del af de gemensamma utgisterne. — Vi tro att man sålunda skulle hafva på ett tillfredsställande sätt sett både Sveriges och Finlands intressen till godo, i det att Sverige, om ock icke Finland återkomme i samma provinciella beroende, som förr, likväl vunne ett brödraland, som genom sitt deltagande i dess bördor, i någon mån återgäldade våra uppoffringar för dess befrielse, och Finland, ehuru det icke finge spela den föga alundsvärda rollen af en omyndig stat, likväl såge sin nationalitet och sociala sjelfständighet, som under ryska väldet måste förr eller senare gå under, bevarad och komme i fullt åtnjutande af den frihet, som är ett nödvändigt vilkor för framgången af fridens verk och ut: vecklingen af dess sanna lycka.