Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1854, sida 2

det misstroende till egna kraster samt det taktoch hejdlösa utbasunerande af samma klenmod, som hos oss är så vanligt, hafva, i förening med Ryssarnes bearbetningar, ingifvit Finnarne den tron, att Sverige aldrig skall göra ett försök att återtaga deras land; och från något annat håll hafva de, såsom det velat synas, icke ens tänkt sig möjligheten af ett anfall, helst Ryssland hittills kunnat tillåta sig snart sagdt hvad som helst, och de industri-idkande klassernes raddhåga för krig icke mindre än de dynastiska intressena tycktes skola lägga oöfvervinneliga hinder för ett fredsbrott med Ryssland. — Försynen hade emedlertid annorlunda beslutit, och dessa så månader af det förslutna äret ha uppenbarat mycket, som man hittills icke velat tro eller kunnat förmoda. Ålven Finnarne se nu, huru den mäktige czaren, som, med anspråk och åthäfvor af en Napoleon uppträdt för att eröfra en svag grannstat, efter 6 månaders oupphörliga ansträngningar icke förmått utdrifva Turkarne ur Lilla Wallachiet, men deremot, oaktadt sin öfvermakt, lidit mängsaldiga och betydliga nederlag såval vid Donau som i Asien; att han, som, hotande att tillintetgöra alla sina hedniska motståndare, utmanat hela Europa, icke ens förmår skydda sina egna kuster eller tror sig säker i sin egen hufvudstad, och att Finland I sjelft, i stället för den trygghet, som det lofvat sig under den ryska örnens vingar, ser sig blottstäldt för alla krigets fasor och förödelser och dignande under bördor och förluster, som I skola bringa tusenden till tiggarstafven. — Icke heller kunna de hoppas, att detta är ett öfvergående ondt, som icke mera skall återkomma. De kunna icke dölja för sig sjelsve, att, sedan vestmakterne en gång brutit med den ryska politiken, skola de icke underlåta att kraftigt uppträda deremot, så snart den åter skulle visa sig benägen att göra ett nytt öfvervåld på någon af sina grannar, och att, om de icke redan nu förmå i grund betaga kejsaren en sädan böjelse, kan Finland snart åter få göra bekantskap med de allierades kanoner, med thy åtsoöljande uppbringningar af handelsfartyg o. s. v. Under sådana förhållanden skall man säkerligen snart finna tryggheten under Rysslands spira lika tvetydig som vinsten af det byte, man gjort, då man från svenska väldet öfvergick till det nyssnämnda. Afven i en annan omständighet hafva Finnarne funnit sig icke obetydligt svikne i sina förhoppningar på denna förändring. Ovandt vid åtnjutandet af ett långvarigare fredslugn, lofvade man sig rika gyllene frukter af den inträdande, såsom man hoppades, numera orubbliga freden; så mycket heldre som kejsaren, lik den österrikiska regeringen och alla andra potentater, som i följd af sin politik icke kunna tillåta någon fri utveckling af landets andliga ressurcer, visade sig särdeles nitisk för befrämjande af dess materiella bästa. Detta tycktes äfven till en tid gå i fullbordan, då den öppnade fria handeln på Ryssland gaf Finnarne en ny stor marknad för sina produkter, utom den svenska, som de till en början fingo bibehålla. Men, sedan handeln på Sverige, som, genom sitt geografiska läge och sitt starka behof af viktualievaror, är Finlands naturligaste och fördelaktigaste afsättningsort, efterhand, i följd af de i vårt land vidtagne förändringar i tull-lagstiftningen, mer och mer aftagit, har det visat sig att äfven denna fördel var illusorisk. Petersburg är nemligen, enligt kompetente finska författares medgifvande, icke en lika fast och fördelaktig marknad för Finland som Stockholm, och de försök, som blifvit gjorda att på aflägsnare orter afsätta finska landtmannavaror och slöjdalster, hafva dels, hvad länder utom Östersjön beträffar, misslyckats, dels ock, hvad de södra östersjöländerne angår, varit mindre lönande, emedan Finlands förnämsta produkt, smöret, endast med svårighet uthärdar konkurrensen med det Holsteinska och Danska ). Men en produktion utan säker och god afsättning blir hvarken stor eller vinstgifvande, och landets materiella välmåga kan under sådane förhållanden icke göra några utomordentliga framsteg. Om således till och med den stora mångden — de, som blott hafva lekamliga behof eller åtminstone företrädesvis se på dessas tillfredsställande — funnit att rosorne under Rysslands spira äfven hafva sina törnen, så erbjuder landets ekonomiska ställning för dem, som älven tanka på det allmänna, ännu mindre trösterika utsigter. Ölver hushållningen med statens medel, hvilken helt och hället ligger i handerna på den af kejsarens kreatur sammansatta senaten, är nationen, i saknad af både riksdagar, revisorer och ossentlighet, icke i tillfälle att utöfva den ringaste kontroll. NUan omtalar att vissa aflidne personer, för okända tjenster eller förtjenster, kostat landet nära en half million rubler, att andra lefvande stå detsamma ganska dyrt till boks, och man hviskar om en statsskuld på 10 millioner rdr bko.