Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1854, sida 1

grade, efter tvenne voteringar; utskottets förslag bifölls i de öfriga tre stånden, och någon nedsättning i nämnde artiklar kommer alltså ej ifråga. Aska, så af träd eller andra vegetabilier, n. v. tulltaxa per lisp. I sk., utskottets förslag, tullfritt; pottaska, vällad eller oraffinerad, dito, raffinerad eller kalcin erad, n. v. tulltaxa 16 sk., utskottets förslag 8 sk. — Utskottets förslag bifölls af ridd. och adeln, oaktadt invänningar af hrr Prinzenschöld och v. Hartmansdorsl. I presteståndet blef genom votering afgjordt, att den n. v. tullen skulle bibehållas å oraffinerad pottaska. I borgareståndet bifölls utskottets förslag. I bondeståndet bifö!ls utskottets förslag i de två första punkterna, men den raffinerade pottaskan fick behålla den gamla tullsatsen, sedan Petter Mårtensson fört talan för de fattiga personer, hvilka befatta sig med poltaskebränning, under det han likväl medgaf tullfrihet för den rå varan, hvilken just är den som de fattige aflåta till kalcineringsverken. — Utskottets förslag är emellertid alltså af tre stånd bifallet. Askar och Dosor af sammansatta, eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, enl. n. v. tulltaxa 25 proc. af värdet; enl. utskottets förslag per 1 2Z. 8 sk. Utskottets förslag bifölls i alla stånden, ehuru ej utan någon strid. I borgareståndet anmärkte hr Arnberg, att man i andra länder, der man djupare inträngt i tullagstistningen än hos oss, börjar man nu öfvergå från vigtförtullning ttll värdeförtullning; talaren ville emellertid taga förhållandena sådana de äro och godkänna den af utskottet uppställda princip, som i allmänhet hyllar vigtförtullningen; men han ansåg dock en afvikelse från denna grundsats böra ega rum för en artikel med så högst olika värden som den ifrågavarande. Hr Schwan erinrade om de missbruk hvartill värdeförtullningen ger anledning och huru det är väl bekant, att personer öfverbjudit de angifna värdena med ända till 240 proc., derpå erlagt tull efter denna förhöjde beräkning och dock haft sin räkning vid affären. Man torde häraf inse nödvändigheten att vidtaga någon åtgärd till missbrukens hämmande, på det att ej såsom nu händer, varor till ett fakturavärde af flera tusen rdr måtte anges till förtullning efter ett värde af 66: 32 sk. Talaren förmodade att hr Arnberg ej kunde vara i okunnighet om dessa förhållanden, hvarpå exempel icke saknats äfven i hans granskap, och hemställde derföre till honom om man ej kunde blifva ense om den af bevillningsutskottet uppställda princip. En mängd af ståndets ledamöter instämde, hvilket föranledde hr Arnberg att ej vidare fullfölja yrkandet på någon ändring af utskottets förslag härutinnan, mot hvilket han dock ville hafva antecknad sin reservation. Utskottets förslag blef derpå gilladt. I bondeståndet talade David Andersson för den gamla värdetullens behållande, men nedtystades med den upplysningen af Anders Pehrsson från Örebro län, att då man förtullar locken och askarne hvar för sig, kan man åsätta dem huru lågt värde man behagar. Utskottets förslager i afseende å tullen på artiklarne Assa soetida, beck, elfenben och bildhuggeriarbeten biföllos i alla stånden. Artikeln Band blef i de tre stånden uppskjuten att behandlas i sammanhang med väfnad. I bondeståndet bifölls utskottets förslag. Bleckslageriarbeten, ej specificerade, olackerade, i n. v. tulltaxa per få. 12 sk., utskottets förslag 8 sk.; lackerade n. v. t. 16 sk., utsk. 12 sk. Diskussionen härom föranledde en hästig debatt hos Ridd. och Adeln, hvarunder hrr Prinzenschöld och v. IIartmansdorsl, ifrigt understödda af sinansministern, frih. Palmstjerna, försvarade bibehållandet af det gamla, hvaremot grefvarne Gyldenstolpe och Ugglas, tillika med hir L. Iljerta och Prytz förordade utskottets förslag, visande huru de n. v. tullsatserna föranledde en stark smuggling af nämnde varor. — Häraf tog sig hr Prinzenschöld anledning insinuera, att motsidans talare måtte på något särskilt sätt ligga inne med lurendrejarne, då deras rörelse vore dem så väl bekant. Sedan kr Hjerta tillbakavisat denna insinuation, uppträdde frih. K. Bonde och förehöll hr Prinzenschöld i starka ordalag det opassande i att på Riddarhuset införa debatten på sådant område. — Propositionen på bifall till utskottets förslag besvarades med starka ja, men hr v. Hartmansdorff äskade votering, som med 68 röster mot 19 utföll för bifall till utskottets bet., hvilket äfven bifölls i de tre öfriga stånden, oaktadt det i Bondeståndet äfvenledes framkallade en häftig diskussion. Striden fördes egentligen af den gamle bekante Petter Jönsson i Tränninininn E Rr RN AT RIE SR RARE NA AS AAA