Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1854, sida 2

Landsorten. Den 144riga flickan, hvilken, enligt hvad vi förut efter Mariestads Veckobladomnämnt, i trakten af Sköfde, förnyade gånger begått mordbrand, har blifvit införd i Mariestads cellfängelse. Hon heter Anna Maria Johansdotter, är ifrån Eketorp i Ryds socken af Sköfde pastorat. Hennes mor dog straxt efter barnets födelse och efter något öfver ett är fick hon stjufmoder; vid flickans ålder af sju år dog fadren, hon fortfor att vara hos stjufmodren till 10:de året, har sedan varit utan bestämdt hemvist, intill dess en bättre fru i orten satte henne hösten 1852 i fostervård hos det folk, hvilket hon nu med sina illgerningar förföljt. Hon uppgifver att detta folk väl vårdat sig om henne, men att hon fattat hat till fostermodren, emedan denna jemnt gnatat på henne, likväl endast i afsigt alt hålla henne till läsning och flit i hussysslor. Emedlertid uppgifver hon sig hafva af den illasinnade person, som förut namnts, blifvit dels genom lockelser dels genom hot uppmanad förfara på det sätt, som skett. Huruvida nu så verkligen kan förhålla sig, är icke lätt att bestämma; men så mycket är kändt, att den af illgerningarne förföljde stod i oblidt förhallande till den af flickan uppgifne förledaren, hvilken senare af den förre hade blifvit angifven för oloflig bränvinsminutering och lotterispel, samt annan osedlig lefnad, för hvilka alla förbrytelser han fått stå till ansvar. Flickan är liten till vexten, har mindre lifligt utseende, förefaller enfaldig, nästan barnslig, kan läsa temligen, men förstår nästan intet i salighetsläran. Det förefaller alldeles oförklarligt, att hon kunnat med berådt mod antända sju serskilda gånger och att, när elden vid andra antändningen afslocknade, hon då på samma ställe kunnat förnya den. Hon erkänner väl att hon hade ondt i sinvet till hustrun, men medföljde dock det stackars folket från ena till andra stället, och oaktadt hon hörde, att de olycklige med hvilka hon efter tredje branden, tillbragte tvenne nätter i ett ut hus, om aftnarne gjorde bön till Gud om förskoning och nåd, och dervid sjelf utgjöt tårar, kunde hon likväl två dagar derefter förnya samma illgerning två gånger på en dag. Delta är i psykologiskt hänseende så märkvärdigt, att man kunde frestas antaga henne hafva lidit af pyromani (eldgalenskap, begär att se eld). Hon vill dock ej vidgå att hon med någon slags fägnad åsett elden, utan tvärtom känt sig ledsen vid dess utbrott, och dervid alltid sökt att akta det treåriga barn, åt hvilket hon var barnflicka. Nu synes hon vara serdeles bekymrad och gråter bittert öfver det onda hon gjort. Ytterligare ransakning i detta besynnerliga mål torde snart förekomma och kanske leda till uppdagande af hvad ännu hälles fördoldt. — Red. af ofvannämnda tidning har föranstaltat en insamling för Johannes Jonsson samt de fattigare, hvilka jemte honom lidit af mordbranden. — Fran Nyköping skrifves: Under hemgåendet från en auktion på Skalunda i Nyköpings län den 22 Mars blefvo gruslogden Petter Pettersson och hans stjufson upphunna och öfverfallna med så svår misshandling af flera personer, att den förre följande dagen afled och den sednare ännu vårdas på sjukhus. På misstanka för denna våldsgerning häktades följande dag 2:ne söner af en fjerdingsman i Häringe, Jonas och Fredrik Jonassöner, af hvilka den förre, som var gift, vid häktandet utbad sig att få besöka sin hustru, och fanns 10 minuter derefter i sitt hem hafva afhändt sig lifvet medelst skärning i hals sen. Den lefvande brodren har bekänt sitt brott och förvaras i Nyköpings länshäkte. — Påskdagen inträffade å egendomen Cathrinedal utanför Norrtull den olyckshändelsen, att drängen Naf nedföll uti ett drankkar, fyldt med kokhet drank. Han upptogs genast och fördes till lasarettet, men afled kort efter ditkomsten, i de svåraste plågor. Hela kroppen var skollad af den heta dranken. Naf, som var anställd uti bränneriet, berättas hafva varit rusig då olyckan timade. — I Söderhamn föröfvades Skärthorsdagsnatten det nidingsdåd att man skurit ett rundt hål i korsryggen på ett kokreatur och ditsatt ett annat stycke skinn.