a) HUusfvudets yttre betackiingår altogos, derviad ungen skada å hufvudskålen förmärktes. En röd injicerad släck syntes nästan å hela pannbenet. Sedan hufvudskålen blifvit aftagen, befunnos hjernans ådror något blodsyllde; men för öfrigt var icke något abnormt förhållande att anmärka, hvarken vid stora eller lilla hjernan. b) Bröstet öppnades, och befunnos såväl hjerta som lungor af naturlig beskaffenhet. Hjertats båda kamrar innehöllo en obetydlig qvantitet tunn mörk blod. Vid lungornas genomskärning förmärktes ett knistrande ljud, och vid anställdt vattenprof, slöto ej mindre lungorna och hjertat tillhopa, än sönderskurna bitar af lungorna. c) Underlifvet öppnades och befunnos alla dess viscera af normal beskaffenhet. Attest. Genom den anställda medico-legala besigtningen af qvinspersonen Ingrid Anderssons nyfödda gossebarns lik är utrönt: 1:o. Af barnets storlek och vigt samt naglarnes utbildade skick, att det varit fullgånget. 2:o. Af hjertats och lungornas beskaffenhet och de senares förhållande vid det anställda vattenprofvet, att barnet varit lefvande framfödt. 3:o. Af så väl yttre som inre förhållanden, att barnet hvarken undergått något väld, ej heller lidit af någon medfödd sjuklighet; och får jag i följd häraf afgifva följande hufvudsakliga utlåtande: Att qvinspersonen Ingrid Anderssons barn, som varit fullgånget och lefvande framfödt, dött af vanvård å modrens sida, som helt och hållet öfverlemnat det åt sitt öde; hvilket attesteras under min aflagda läkareed och med: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ! bekrästasGötheborg den 7 Maj 1854. C. G. Schonbeck, M. D, Professor, R. N. 0. Förhöret med för barnamord anklagade pigan Ingrid Andersson, som blifvit inställd från stadshäktet, börjades bärefter. Rörande sina lefnadsförhållanden, uppgaf hon bland annat, att hon var född i Januari månad 1821 å Qvillebäcken i Lundby socken på Hisingön; att föräldrarne Anders Andersson och dennes hustru Britta Maja Larsdotter för längre tid sedan asli dit; modren 1835, då Ingrid erhållit tjenst hos en slägting i Kersgården. Sedan den tiden hade hon innehaft pigtjenster bär i staden intill sistl. höst, då hon byrt rum för egen räkning hos bruksdrängen Larsson vid Redbergslid. Uti sistl. April månad hade hon inflyttat hos arbetskarlen Nordström uti skomakare Jakobssons hus. På tillfrågan, medgaf hon sig tillförne ha baft tvenne oäkta barn, hvaraf det ena aflidit 1851 och det andra 1853. Angående åtalet afgaf hon följande berättelse: att i Augusti månad förl. år hade hon blifvit hafvande med ifrågavarande gossebarn; att fadren vore en timmerman, boende i Haga; att hon den 22 sistl. April tidigt på morgonen, utan att förut ba känt sig illamående, utgått på afträdet till Jakobssonska huset, der hon blifvit anfallen af susning för öronen och en så stark yrsel, att hon icke vetat eller ännu kunde reda hvad derunder inträffat; likväl ville hon minnas, alt hon sedermera begifvit sig utåt vallen, der hon blifvit liggande, intills hon affördes till sjuksalen. Flera i saken hörde personer hade icke något väsendtligt att förmala, utom en piga, som berättade, att hon samma morgon varit sysselsatt med skurning å ena afträdet, då vittnet bemärkt att någon uppehållit sig i flera timmar å det andra, hvartill dörren varit krokad innanför. Vittnet hade slutligen måst tillropa denna person att gå ut, enär vittnet skulle äfven der verkställa rengöring, Ingrid hade då kommit utrusande derifrån och sprungit ut på gatan, under yttrande, att hon vore sjuk. Vittnet anförde derjemte åtskilliga sedermera gjorda iakttagelser, som lägga i dagen, att Ingrid icke kunnat vara så ovetande om huru hon vid födseln behandlat sitt barn, som hon inför domstolen velat låta påskina. Samtlige hos Nordström inneboende personer instämde deri, att denna hårdhjertade moder icke låtsat det ringaste om sitt hafvande tillstånd. Hennes uppgift om barnsadren synes äfven tvisvelaktig, ty arbetskarlen Nordström upplyste, att en s. åd. vaktmästare, numera husegare i Nya Haga infunnit sig åtskilliga gånger och betalt för hennes logis hos Nordström, hvaremot någon timmerman med det namn hon uppgifvit, der icke varit synlig. För ransakningens vidare fullföljd remitterade poliskammaren målet till rådbusrättens brottmålsafdelning, hvarefter Ingrid Andersson återfördes till häktet. Sedan poliskonstapeln Furster för poliskommissarien Flygare anmält, att hos Furster blifvit angifvet, att qvinspersonen Catharina Olsdotter, boende hos torparen Johannes Andersson, på stadsmäklaren J. P. Ströms egendom i Gamlestaden, misstänktes att natten till den 26 sistl. April ha gifvit lifvet åt ett barn, utan att modren velat tillstå sådant eller man visste hvarthän barnet tagit vägen, hade hr Flygare anställt undersökning härom, då Catharina Olsdotter otvunget erkänt, att hon sagde natt framsödt ett lefvande gossebarn, som hon genast afhändt lifvet, hvarefter hon nedlagt det i en påse, hvilken hon med några gråstenar nedsänkt uti bäcken vid Örgryte kyrka. Med anledning häraf blef den onaturliga modren genast intagen på Sablgrenska sjukhuset, der hon åtnjutit vård till den 8 dennes, då hon upphemtades till poliskammaren för ransaknings undergående. Vid undersökningen härom inför poliskammaren tillkännagaf hr Flygare, att han påträffat barnet uti Örgryte bäck vid det ställe, som Catharina Olsdotter för honom uppgifvit. Härjemte inlemnades såväl det vid obduktionen å barnets döda kropp förda protokoll, som den af hr professor Schönbeck afgifna attest, så lydande: 1:o. Yttre besigtning, hvarvid befanns: att barnet, som är ett gossebarn, var 22 tum långt af 8 e. vigt, att på hufvudet var obetydligt hår; men naglar å händer och fötter utbildade : att barnet var vid klent hull: att hela kroppen och dess lemmar voro. hoptryckte, isynnerhet högra käken emot bröstet samt läppar och näsa sammanklämde: att en mörkblå nedpressad strimma syntes å högra hjessbenet: att kroppens hudfärg var blek, men ansigtets färg röd; och att för öfrigt inga tecken till yttre våld förefunnos, utom det, att nafvelsträngen var afsliten och icke underbunden. 2:0. Inre besigtning. Hufvudet öppnades och sedan yttre betäckningarne voro aftagne, befunnos starka utådringar af mörk blod mellan dessa och cranium; venstra hjessbenet befanns sönderklämdt i flera delar och på högra sidan